Med över 700 anmälda blev Chalmers hållbarhetsdag den 8 november en odiskutabel succé.
I år stod människan i centrum när framtidsfrågorna diskuterades under en fullspäckad dag.
– Som ingenjörer blir vi reducerade till räknenissar om vi inte är med och tar ansvar, sa vicerektor John Holmberg i en pigg paneldebatt som leddes av chalmeristen Suvi Panas.

Som allra störst var trycket på att få höra dagens huvudtalare, journalisten och författaren Martin Schibbye. Hörsalen RunAn i Chalmers kårhus var fylld till sista plats och hans tal fick sändas på storbildsskärm i den närliggande Palmstedtsalen för att alla som ville skulle få chansen att ta del av det.
Schibbye uppehöll sig mestadels kring tiden i etiopiskt fängelse, men berörde även frågan om ingenjörens ansvar och roll i världen.
– Det som verkligen var viktigt, som man kommer ihåg, det var inte svärtan i allt det svåra i fånglägret utan kraften hos dem som vågade säga ifrån, sa han bland annat.

Spänstig diskussion om Chalmers vision
Suvi Panas, chalmerist och student på masterprogrammet Lärande och ledarskap, ledde en spänstig diskussion om hur Chalmers lever upp till sin egen vision ”Chalmers – för en hållbar framtid”, och vad högskolan egentligen menar med den. I soffan på scenen med en fond av tre gigantiska lila ballonger, satt rektor Karin Markides, prorektor Mats Viberg samt vicerektorerna John Holmberg, Maria Knutson-Wedel och Lars Börjesson.
John Holmberg inledde med en introduktion som blickade både bakåt och framåt:
– Utmaningen är stor. Vi måste bygga samhällen som ska fungera för tio miljarder människor. Ingen kommer undan. Men det finns också fantastiska möjligheter, sa John Holmberg.
Han menade att den omställning som utmaningarna kräver kommer att äga rum under den tid som Chalmers nuvarande studenter är yrkesverksamma. Och han betonade studenternas viktiga roll när det gäller att utmana de befintliga strukturerna för att på så sätt föra utvecklingen framåt.
– Fokus måste ligga på att skapa det goda samhället med utgångspunkt i människan. Det gäller för oss att hålla frågan levande. På Chalmers är vi stolta för att vi medvetet valt att inte låsa in hållbarhetsfrågorna, utan jobbat på bredden, sa Holmberg.

Historisk tillbakablick
I en historisk tillbakablick listade han några hållpunkter, som började med att alla studenter fick en obligatorisk miljöutbildning redan 1985, och fortsatte med grundandet av Göteborgs miljövetenskapliga centrum 1989 och framåt mot Karin Markides tre initiativrektorer 2007, dagens styrkeområden och regionala kluster.
– Chalmers har varit pådrivande, och det är något att vara stolta över och ta med oss framåt. Universiteten har en oerhört viktig roll. Vi måste tillåta oss att vara nyfikna och söka i det okända efter något som möjligen kan bryta de trender vi nu står inför, sa John Holmberg.
I dag ingår en 7.5-poängskurs i hållbar utveckling i studenternas utbildning. Det pågår diskussioner om huruvida det är tillräckligt eller om omfattningen ska utökas. Vicerektor Maria Knutson-Wedel med ansvar för grundutbildningen menade att det inte enbart handlar om antalet högskolepoäng:
– Det är lika viktigt att vi odlar en kultur där vi diskuterar de här frågorna och blir bättre på att reflektera kring hållbar utveckling, sa hon.
Rektor Karin Markides inflikade:
– Det är viktigt att tänka igenom sina egna värderingar. Vi vill ha ett riktigt tryck och välkomnar studentinitiativ som World Values Day nyligen.

”Forskningen ska vara fri”
Vicerektor Lars Börjesson lyfte fram solenergihustävlingen Solar Decathlon – där Chalmers slutade på en fin tredjeplats – och chalmersinititativet The Challenge Lab (C-Lab) som två sätt för studenterna att ta sig an framtidens utmaningar. Även publiken hade möjlighet att ställa frågor till panelen direkt i hörsalen eller via twitter-hashtaggen #thechalmersday. En fråga som kom upp handlade om hur Chalmers resonerar när man tecknar strategiska avtal med företag som ägnar sig åt en verksamhet som kan betraktas som kontroversiell och inte förenlig med en hållbar utveckling:
– Vi är ett reflekterande universitet och söker ny kunskap hela tiden. Som drivkraft lägger vi på ett lager av ansvar och reflektion. Vi ska vara med i alla sammanhang och driva på en hållbar utveckling. Forskningen ska vara fri, menade Lars Börjesson.
John Holmberg betonade ingenjörens ansvar:
– Som ingenjörer blir vi reducerade till räknenissar om vi inte är med och tar ansvar, sa han.
En annan fråga handlade om hur man får de anställda med sig på visionen om en hållbar framtid:
– Att få ner en vision så att den delas av alla och levs av alla är naturligtvis en utmaning, sa Mats Viberg.
– Förhoppningsvis genomsyrar den verksamheten i slutändan, men det tar tid. Dagar som den här är ett tillfälle att diskutera frågorna, sa Lars Börjesson.
John Holmberg avslutade diskussionen på sitt färgstarka vis:
– Det räcker att någon går före. Man behöver inte vara miljömupp för att göra den här grejen. Det handlar om att synliggöra positiva exempel, lyfta upp dom och visa dom. Nu gäller det att
få till en ökad reflektion kring hållbar utveckling. Filmkritiker tittar inte på film för att de är emot film, utan för att de vill göra den bättre. På samma sätt måste vi föra en diskussion på Chalmers och samverka bättre in i framtiden, sa han.

När den psykiatriska vården flyttade
Ett av dagens många spännande föreläsningspass handlade om hälsa, välbefinnande och hållbar utveckling. Chalmersutbildade arkitekten Stefan Lundin (A81) är verksam vid Centrum för vårdens arkitektur på Chalmers, och berättade om ett forskningsprojekt där han studerat vad som hände när den psykiatriska vården flyttade från gamla lokaler på Lillhagen till nya och fräscha på Östra sjukhuset.
– Arkitektur kan bidra till välbefinnande, återhämtning och kanske rentav bota. Arkitekturen som sådan kan inte ersätta en höftledsprotes, men jag tror att den kan ha en positiv effekt. Min upplevelse av ett positivt bemötande och en positiv miljö ökar mina möjligheter att bli frisk. Känsla och upplevelse har en oerhört stor betydelse för vårt välbefinnande, menade Stefan Lundin.
Hans studie visade att flytten från Lillhagen till Östra hade en välgörande effekt på patienterna. Tvångsåtgärder som medicinering och bältesläggning minskade, delvis på grund av att patienterna blivit mindre stressade i den nya miljön.
Centrumets forskning uppmärksammades stort förra året i samband med en studie som visade att våldet inom den psykiatriska vården minskade med god vårdarkitektur.
Stefan Lundin menade att intresset för vårdarkitektur ökat de senaste åren, och avslutade med en kort reflektion:
– Tänk om det spelar roll hur bostäder byggs, hur städer planeras och hur våra samlingslokaler ser ut?

Man kan dö av ett brustet hjärta
Hjärtläkaren Elmir Omerovic föreläste om broken heart syndrome – om ett brustet hjärta bara är ett litterärt uttryck eller om det i själva verket är en vanlig sjukdom i Sverige. Han inledde med att citera ur den engelske 1500-talsprästen och poeten John Donnes sjuttonde meditation:

Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.

– Kan en människa dö av brustet hjärta vid sorg, depression, rädsla, ångest eller olycklig kärlek? Svaret på den frågan är ja, slog Elmir Omerovic fast.
Han menade att brustet hjärta är ett farligt sjukdomstillstånd. Första gången den diagnostiserades i Göteborg var i februari 2005 då en 58-årig kvinna fördes till sjukhus med alla symptom på akut hjärtinfarkt. Mer än två tredjedelar av hennes hjärta stod helt stilla.
I dag vet man att broken heart syndrome ofta drabbar kvinnor i den åldern, men man har också diagnostiserat barn med samma åkomma sedan dess.
– I den här kvinnans fall handlade det om mobbning på arbetsplatsen. Hjärtat kan bokstavligt talat spricka, förklarade Elmir Omerovic.
Sjukdomen upptäcktes först i Japan 1990 där den går under namnet Takotsubo-kardiomyopati. Den har ett starkt samband med negativ emotionell stress och de flesta som drabbas tillfrisknar av sig själva efter några dagar. Elmir Omerovic räknade upp flera anledningar till att sjukvården ska intressera sig för brustna hjärtans syndrom:
– Det avslöjar vår ignorans och tvingar oss till reflektion. Vi måste gå tillbaka och omvärdera anatomin och fysiologin. Forskare och andra kan också hämta inspiration från självläkningsprocessen och få fram nya behandlingsmetoder och nya mediciner mot hjärtinfarkt, sa han.
I Sverige mäts antalet fall sedan 2009 och är nu uppe i 2 000 drabbade patienter. På Sahlgrenska får man varje månad in tre till fem patienter med diagnosen. I hela Sverige är antalet mellan 30 och 50.
– Broken heart syndrome är betydligt vanligare än vi tror. Jag tror att vi bara ser toppen av isberget. Det är ett samhällsproblem och Sverige kan vara det land som har den högsta frekvensen i världen, sa Elmir Omerovic.
Han uppmanade avslutningsvis till mer samarbete mellan Sahlgrenska och Chalmers, för att, som han uttryckte det, få en bättre värld.

Malmörektorn reflekterade om jämställdheten
Chalmers förre prorektor Stefan Bengtsson, nu rektor på Malmö högskola, höll en föreläsning om jämställdhet som en förutsättning för hållbar utveckling. Malmö högskola är det lärosäte som i dag har bäst balans mellan män och kvinnor i den akademiska personalen.
– Vår studentpopulation ser lite annorlunda ut än på många andra lärosäten – två tredjedelar är kvinnor och det är ökande. Vårt problem är hur vi ska rekrytera män till utbildningarna. En tredjedel av våra studenter har utländsk bakgrund, vilket också är ganska unikt i landet. Många är också första generationens akademiker, berättade Stefan Bengtsson.
38 procent av de omkring 85 professorerna vid Malmö högskola är kvinnor, av lektorerna är 48 procent kvinnor. Över 60 procent av doktoranderna är kvinnor.
– Det borde vara lika många män och kvinnor som hamnar på mitt bord vid det slutgiltiga beslutsmötet om befordran till professor, men mitt intryck är att det inte är så. Männen är fortfarande överrepresenterade.

Problem på teknikområdet
Teknikområdets klassiska problem finns även i Malmö där samtliga professorer på enheten Teknik och samhälle är män.
2012 slutfördes en studie av Tuija Muhonen, Cristina Liljeroth och Christina Scholten om hur den kvantitativa jämställdheten bland högskolans mellanchefer förhöll sig till den kvalitativa jämställdheten för mellanchefer och deras medarbetare. Slutrapporten finns i sin helhet på högskolans webbplats och är nu ett underlag för det forsatta arbetet med att jämställdhetsintegrera verksamheten.
– Man kom bland annat fram till att där kvinnor leder upplever man mindre inslag av särbehandling och en mindre sexistisk jargong. Manliga medarbetare upplevde kvinnliga chefer som mer rättvisa. Fler kvinnor än män är missnöjda med chefens jämställdhetsarbete – och skillnaderna är ganska stora, sa Stefan Bengtsson.
Det framkom också att jämställdheten är en icke-fråga inom forskningen, och att frågan samtidigt är väldigt känslig.
– En annan slutsats var att cheferna inte verkar se hur de curlar manliga medarbetare genom att ge dem bättre möjligheter. Här duger inte den gamla förklaringen att män hjälper män eftersom hälften av cheferna är kvinnor. Här beror det på nånting annat, och plötsligt kan man förstå varför jag ser en obalans i befordringsärendena på mina beslutsmöten. Kan det vara så att manliga medarbetare i snitt har fått större möjligheter att meritera sig vetenskapligt, så att de snabbare tar sig över ribban till befordran? Kanske, funderade Stefan Bengtsson.

Räcker inte att ha balans
Han reflekterade också över resultaten och delade med sig av sina tankar om möjliga åtgärder.
– Det räcker inte att ha balans mellan män och kvinnor på befattningar, det räcker inte att ha balans på chefsnivå. Det pågår fortfarande en möjlig selektering. Enda sättet att komma åt det är att ha ständig uppmärksamhet på frågan, och se till att jämställdhetsfrågan finns med i alla beslut. Det kanske till och med är lite svårare i Malmö än på Chalmers på ett sätt, för siffrorna är ju med oss.
– När jag sökte rektorsjobbet i Malmö intervjuades jag tillsammans med de andra kandidaterna. Jag intervjuades av enkönade grupper. Jag hade taggat mig väldigt mycket på jämställdhetsfrågan eftersom jag insåg att den skulle komma upp när man kommer från Chalmers. Men det kom inte en enda fråga om det, vilket naturligtvis var en besvikelse för mig.
Stefan Bengtsson menade att det ligger en fara i att bara titta på statistiken, som ju på papperet ser mycket bra ut för Malmö högskola.
– Det är inte siffrorna som är grejen. Vi måste jobba med de kvalitativa frågeställningarna, de måste upp på bordet. Vi jobbar med jämställdhetsintegration och måste beakta jämställdhetsaspekten men också andra mångfaldsaspekter i alla beslut. Man måste vara vaksam på detta i de olika beslutssituationerna. Man kanske aktivt kan jobba med nyckelrekryteringar och rekrytera in toppforskare av det underrepresenterade könet genom direkt handplockning. Vi måste också vara medvetna om att det finns könsstereotypa beteenden på våra arbetsplatser. Det är stora utmaningar och det finns ingen mirakelmedicin. Vi måste titta på individerna och bygga system som ger lika möjligheter, sa rektorn för Malmö högskola.

Litterär tipspromenad
Ute i Volvofoajén minglades det mellan programpunkterna. Bland utställarna fanns Chalmers bibliotek, Halo Sweden och Göteborgs miljövetenskapliga centrum (GMV). De sistnämnda bjöd även på en klurig tipspromenad där hållbarhetsfrågorna hämtats ur världslitteraturen. Frågorna hade formulerats av Mikael Östblom och Sara Örtegren.
Projektledare för Chalmers hållbarhetsdag var Emma Brink. Philip Wramsby lotsade åhörarna genom de många programpunkterna från hörsalens scen.

Text: Michael Nystås
Foto: Jan-Olof Yxell
Film: Torgil Störner

Se fler och större bilder från Hållbarhetsdagen på FlickR >>>
www.flickr.com/photos/chalmersuniversityoftechnology/sets/72157637601684953

Läs Malmö högskolas rapport >>>
www.mah.se/upload/Gemensamt%20verksamhetsst%c3%b6d/J%c3%a4mst%c3%a4lldhet/MAH_rapport_web.pdf