Chalmerist i jordbävningens Christchurch


Dessy Aliandrina, chalmerist och mottagare av Rune Anderssons stipendium 2008, befann sig mitt i kaoset när Christchurch drabbades av ett kraftigt jordskalv den 22 februari.
– Jag var på mitt kontor på universitetet och jobbade med min avhandling när skalvet började. Alla trodde att det var ett av de vanliga efterskalven, men när det blev värre förstod vi att det var allvarligt, och vi sprang ut, berättar Dessy, som hälsar till sina vänner i Sverige att hon mår bra.
Nya Zeeland räknar sina döda, en siffra som stiger för varje dag och nu är uppe i 148. Fortfarande saknas dock ett 50-tal personer, så myndigheterna räknar med att jordbävningen ska ha tagit över 200 människors liv.
Så sent som i september 2010 drabbades Christchurch av ett ännu kraftigare jordskalv, men då krävdes mirakulöst nog inga dödsoffer.
– När det lugnat sig gick alla in igen, men då kom det andra kraftiga skalvet. Alla sprang ut och efter det fortsatte alarmet att ringa och ingen tilläts att gå tillbaka in.
Tisdagens jordbävning uppmättes till 6.3 på richterskalan och är i antal dödsoffer sett Nya Zeelands värsta naturkatastrof på närmare 80 år.
– Jag befann med med andra studenter och vi höll oss tillsammans. Christchurchs centrala delar är kraftigt skadade, liksom Lyttleton, New Brighton och Sumner, där skalvet hade sitt epicentrum. Universitetet verkar ha klarat sig oskatt, berättar Dessy.
Dessy Aliandrina tilldelades Rune Anderssons stipendium 2008 på 460 000 kronor för att kunna genomföra en forskarutbildning på University of Lincoln på Nya Zeeland. Hennes studier handlar om säkrare flygtransporter och blir klara nu under våren.
Universitetet kommer att hålla stängt till den 14 mars för att ge alla tid att komma i kontakt med sina nära och kära, och bidra till räddningsarbetet.
Dessy hör till dem som nu ställer upp för sina medmänniskor.
Hon kommer ursprungligen från Indonesien och har tidigare stöttat med sina ingenjörskunskaper i återuppbyggnaden efter jordskalv som drabbat hennes hemland, senast hösten 2009, då Dessy tillfälligt avbröt sina studier för att resa hem och göra en humanitär insats.
Hon förklarar att halva staden saknade elektricitet och 80 procent saknade färskt vatten några dygn efter katastrofen.
– Just nu jobbar alla indonesiska studenter tillsammans med Indonesiens ambassad för att hitta saknade. Några av oss hjälper till med att rensa gatorna från bråte, förse människor med rent vatten och samla in gåvor, berättar Dessy.

Bilderna i inlägget är tagna vid tidigare tillfällen.