Linde Bjur gick på djupet med 200 års arkitektur i Göteborg



Gunilla Linde Bjurs William Chalmers-föreläsning den 7 november blev en fullsatt folkfest i kårhuset.

Hörsalen RunAn var upptagen till sista plats.
Och kvällens högtidstalare var påtagligt berörd av det stora intresset.
Chalmersutbildade arkitekten och professorn Gunilla Linde Bjur (A71) blev de långt över 400 åhörarnas bildade ciceron genom 200 år av göteborgsk arkitekturhistoria. Temat var ”Arkitektur i tiden – donationer i Göteborg under 200 år”.
– Arkitektur behöver tid – det nya är alltid lite märkligt och misstänkt, sa hon.
Med en blandning av klokskap, mångårig erfarenhet och stillsam humor tog hon oss med in bakom fasaderna och in till människorna som gav av sina tillgångar för att bygga staden.
Hon berättade också om de människor som befolkade dåtidens nya hus.
– Mellan 1820 och 1920 växte Göteborg med 100 000 invånare. Det var en bostadsbristens tidevarv, och det är frågor vi sliter med fortfarande, sa Gunilla Linde Bjur och berättade bland annat om Anna Ahrenberg som skapade bostäder för ogifta kvinnor, och att det under en period tillkom flera stiftelser med liknande ambitioner.
– Stadens ansvar var inte självklart, utan donatorer och stiftelser drog ett tungt lass. Det var en intressant uppdelning. Det fanns en stark vilja att göra något för det allmänna.
Och det började som sig bör en kväll som denna, detta år som Chalmers ägnar åt att minnas de 200 år som gått sedan högskolans grundare skrev sitt testamente – i Chalmersska huset på Södra Hamngatan 11:
– Man ska alltid välja arkitekt med omsorg. Och William Chalmers valde omsorgsfullt stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg att rita huset. Chalmersska huset fick en arkitektur som låg helt i tiden. Det stod klart 1807 och är en fransk-klassicistisk byggnad med en klassisk fasad. Samma stil kan man se bland annat på Stockholmsoperan och Utrikesdepartementets nuvarande lokaler.
– Byggnader på den här tiden fick sticka upp. Det är en fråga jag och studenterna ofta ställer oss: Vad får egentligen sticka upp numera? sa Gunilla Linde Bjur.
Med en serie vackra historiska vyer över donationsstaden Göteborg ledde hon oss vidare genom århundradena och gjorde nedslag i betydande hus, kvarter och landmärken – Hagakyrkan, Dicksonska kvarteren, Konstmuséet, navigationsskolan, Renströmska badet, Sahlgrenska sjukhuset, Dicksonska folkbiblioteket och Feskekörkan var några som belystes lite extra.
– Dicksonska folkbiblioteket är en riktigt praktfull byggnad med en livlig arkitektur. Det är fantastiskt att vi så tidigt fick ett folkbibliotek i Göteborg, sa Gunilla Linde Bjur.
Hon berörde också helt kort hur det kom sig att det fanns separata läsesalar för kvinnor och män på biblioteket.
– Varför var det så? Fick kvinnorna inte umgås med männen? Sanningen är att de helt enkelt inte ville sitta med männen! I männens läsesal spottades det och frästes – kvinnorna ville ha det lugnt och tyst och kunna dra upp kjolarna lite när de satt och läste.
Gunilla Linde Bjur hann också med nedslag på Göteborgsutställningen 1923, i Botaniska Trädgården och Keillers park under den drygt timslånga föreläsningen. James Keiller var chalmerist och en av dåtidens viktigaste industrimän. 1907 skänkte han hela Ramberget till Göteborgs stad – och området förvandlades till Keillers park.
– Många är vi som suttit där uppe i den första romantiska aftonen med någon att hålla i handen, sa Gunilla Linde Bjur och lockade fram många nostalgiska leenden bland publiken.
Inför världsutställningen 1923 storsatsade Göteborg och genomförde en arkitekttävling om Götaplatsen.
– Det var en enormt stor diskussion om vad som skulle ligga i toppen av Avenyn.
Men historien om arkitekturen i Göteborg är lika mycket en historia om Chalmers, och Gunilla Linde Bjur vävde elegant in berättelsen om högskolans tillkomst i sin föreläsning – från de första lokalerna invid Lilla Bommen 1829 till det ultramoderna nytillskottet Kuggen på Campus Lindholmen.
– Det är en fantastisk kulturdonation av Chalmers till Göteborgs stadsbild. Kuggen är ett fyrverkeri i väntan på den stora 400-årsfesten 2021.
Kuggen invigdes så sent som i september i år, och ritades av chalmersutbildade arkitekten Gert Wingårdh (A75).
– Det är en öppen mötesplats som förenar konst, teknik och samhälle på en fantastisk nivå. William Chalmers skulle nog tycka att det kändes spännande, och kanske lite kinesiskt. Jag tror också att han varit glad över att vi uppmärksammar 200-årsminnet av hans testamente, sa Linde Bjur.
Kvällen till ära var det också världspremiär för den William Chalmers-bakelse som skapats för speciella tillfällen.
I Chalmers första skollokaler vid Lilla Bommen fanns laboratorier, verkstäder och bibliotek:
– Studenterna kom dit tidigt på morgonen för att elda i ugnarna så att de skulle orka igenom de långa dagarna, berättade Gunilla Linde Bjur.
Hon skrev sin doktorsavhandling om Adolf Edelsvärd. Han var SJ:s chefsarkitekt under 40 år och ritade hundratals stationshus över hela Sverige – inte minst centralstationerna i Göteborg, Stockholm och Malmö.
– Men han arbetade också som lärare på Chalmers i teckning och matematik.
En annan av de viktigaste lärarna på Chalmersska Slöjdskolan var Göteborgs stadsarkitekt Victor von Gegerfelt, som bland annat ritade Sahlgrenska sjukhuset.
– Han var nytänkande och väldigt egen. Sahlgrenska var nytt och modernt med stora öppna bågar som sveper runt på ett väldigt starkt sätt. Det var också nytt att lägga en byggnad alldeles fritt.
Gunilla Linde Bjur mindes sin egen studietid, som inleddes 1967 på Storgatan, där Arkitekturskolan hade sina lokaler.
– Många ingenjörer och arkitekter har minnen från de här kvarteren.
William Chalmers-föreläsningen avrundades med att Gunilla Linde Bjur knöt ihop då och nu med några ord om det likaledes Gert Wingårdh-ritade kårhuset på Campus Johanneberg.
– Jag minns att Gert tyckte att det var ett väldigt speciellt uppdrag att rita ett stort hus intill Melchior Wernstedts kårhus och Jan Wallinders salar – ”men jag förhåller mig väldigt ödmjuk!”
Det tioårsjubilerande kårhuset gjordes möjligt genom ett stort antal donationer från högskolans engagerade alumner. Kvällens spelplats, hörsalen RunAn, är uppkallad efter chalmeristen och entreprenören Rune Andersson.
– Vi var väldigt många som jagades av studenter som ville ha in donationer. ”Du får ditt namn på väggen”, lockade de med. Det är så det går till, log Gunilla Linde Bjur.
På den efterföljande frågestunden fick Gunilla Linde Bjur bland annat frågan om vilken drömbild hon som arkitekt har av Göteborg till jubileumsåret 2021:
– Jag vill se att man inte gör staden sämre än vad den är. Man hinner inte så mycket på tio år – arkitekturen är långsam. Jag vill se en samling men inte att det förstörs. Jag har inget drömhus eller drömpariserhjul, men arkitekttävlingar är roliga för de yngre, svarade hon.
Inför sin föreläsning avslöjade Gunilla Linde Bjur att ett av hennes mål med den var att väcka intresse för arkitektur även hos dem som inte visste att de var intresserade av ämnet.
Efteråt var det nog ingen som inte tyckte att hon hade lyckats med det.

Foto: Jan-Olof Yxell