Hon har Isaac Newton i blodet



Varför trillar inte månen ner? Bodde Albert Einstein verkligen i Chalmersska huset?

Och hur var det egentligen med den där boken?
Chalmersläraren Sheila Galts barnshow om Isaac Newton har dragit flockar av skolklasser från hela Västsverige till Chalmersska huset under hösten.
De 30 barnen från Kullaviks Montessoriskola räcker ivrigt upp händerna i luften. En slående förvandling från normalt lätt tveksamma och förmiddagströtta, några högljutt skeptiska till det som de kommit för att se, till djupt engagerade, kunskapstörstande och glada skolelever.
Allt tack vare en liten, späd kvinna i ålderdomliga kläder, som plötsligt uppenbarar sig och påstår att hon är Isaac Newton.
Men när Sheila Galt gör nånting gör hon det av full kraft och inlevelse. Hon är chalmersläraren som blivit känd för sina lasershower, som under många år glatt och fascinerat blivande chalmerister i mellanstadieåldern.
I höst har hon sjösatt ett helt nytt projekt – en serie på sammanlagt tolv föreställningar om Isaac Newtons liv och verk.
Vem är du?
– Jag heter Sheila Galt och jobbar på MC2 som vanlig dödlig lärare, men även på Gymnasiecentrum och med skolsamverkan på Chalmers. När Chalmers fick möjlighet att ställa ut Isaac Newtons bok ”Philosophiae Naturalis Principia Mathematica”, frågade de mig om jag kunde göra något för skolbarn på temat.
Du är ju berömd för dina lasershower också – men det är inget sånt i Newton-föreställningen?
– Nej, inte den här gången! I dag handlar det om Newtons mekanik, hur planeterna rör sig, hur ljus fungerar och Newtons matematik.
Hur fick du idén till föreställningen?
– Det började med att boken skulle ställas ut och det skulle göras nåt för barn på temat. Jag läste på vad Newton höll på med, noterade tusen saker och valde ut fem.
Vi är på gatuplanet i SE-Bankens gamla banklokaler i Chalmersska huset, nu smakfullt renoverade och ombyggda till luftiga utställningslokaler och konferensrum.
Sheila Galt har inrett rummet med olika attiraljer med koppling till Isaac Newton.
Planetsystemet hänger i taket, jorden är en uppblåsbar badboll och månen en innebandyboll. Jag ser Newtons vagga på ett bord, ett teleskop och vid fönstret står givetvis ett riktigt äppelträd.
– Newtons teori om tyngdkraften började, enligt myten, med att han satt under ett träd och fick ett äpple i huvudet. Tidigare hade han klättrat upp i ett träd och ramlat ner, skojar Sheila.
Men hon börjar med att berätta om Chalmers historia och placera Chalmersska huset i ett otippat vetenskapligt sammanhang:
– Visste ni att Albert Einstein bodde här några nätter när han höll sin Nobelföreläsning på Liseberg? säger Sheila.
Nej, det visste ingen, det visste inte heller undertecknad, men med Sheila Galt framför sig står det snabbt klart att man alltid lär sig något nytt.
Sheila Galt har Newton i blodet. Hon är en fantastiskt skicklig pedagog, som med enkla experiment visar och förklarar hans teorier om gravitation, rörelsemängd och acceleration. Hur månen snurrar runt jorden visar hon med ett suddgummi fäst vid ett snöre som trätts genom ett ihåligt rör.
Hon lär barnen att bygga en enkel svävare med en cd-skiva, en ballong och en kork från en vattenflaska.
Hon pratar om tunga saker och lätta saker, kliver upp på en stol och släpper muffinsformar och äpplen och ber barnen gissa vad som landar först.
I slutet av föreställningen demonstrerar hon acceleration genom att låta skolbarnen åka med ”derivatavagnen”, en modell av en spårvagn – fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Det är mycket populärt, men alla hinner tyvärr inte testa.
Några steg bort, i bankvalvet, förvaras Chalmers nyligen återupptäckta exemplar av Newtons klassiska bokverk ”Philosophiae Naturalis Principia Mathematica”, där han förklarade sina viktigaste vetenskapliga teorier. Hit in får skolbarnen komma och se boken som ligger i en upplyst monter, flankerad av flera planscher med historik kring Newton och boken.
– Den kom ut redan 1687 och är så himla bra att den tog slut och fick tryckas om flera gånger, berättar Sheila Galt.
I Chalmers ägo finns ett exemplar från den andra upplagan, som trycktes i början av 1700-talet. Värdet beräknas till omkring en miljon kronor.
Har du någon egen relation till Isaac Newton?
– Min pappa, som också är fysiker, har en syster som är konstnär. När min pappa var i studentåldern och pluggade väldigt mycket, ville hans syster ge honom inspiration genom att teckna ett stort, fint porträtt av Newton. Det hängde på väggen i pappas ungdomsrum, och jag fick senare en kopia av det. Det känns lite grann som att Newton ligger i familjen!
I höst har du gett sammanlagt tolv föreställningar för barn. Vilken ålder är de i?
– Vi bjöd in årskurserna fyra till sex, så barnen är mellan tio och tolv år. De inbjudna skolorna kommer från hela Västsverige och har tidigare varit med i Rädda Ägget-tävlingen. Bokningslistan fylldes direkt!
Hur många barn når vi totalt med Newton-showen?
– Det är upp till 30 barn varje gång, och tolv föreställningar. Det blir över 300 barn.
Varför är det viktigt för Chalmers att göra en sån här satsning?
– För att vi ska se till att de ungdomar som är mottagliga i den här åldern, innan de bestämt sig för om naturvetenskap och teknik är jättebra eller inte, får en puff i rätt riktning. Det är viktigt att tidigt få kopplingar till vad man kan göra på Chalmers.
Det är långsiktig studentrekrytering?
– Ja, samtidigt som det är folkbildning.
Vad händer sen? Blir det en fortsättning på showen?
– Vi önskar ju det – och under Vetenskapsfestivalen i vår ska vi försöka bjuda in ytterligare ett gäng skolor som ska få komma och titta.

Märker du ett stort intresse från skolorna?

– Jag får ett väldigt bra gensvar när de är här – barnen är aktiva och lärarna är saliga! säger Sheila Galt.
Så hur kommer det sig att månen inte dimper ner i huvudet på oss? Ja, det beror på att den ständigt är i en snurrande rörelse som väger upp tyngdkraften.

Foto: Jan-Olof Yxell