Lyckad återträff med många glada minnen



Spex, glada minnen och återseenden – och ett överraskande möte med Chalmers grundare!
Chalmerister med examen från 1952 och 1953 hedrades med en jubileumsträff häromveckan.
– Det är lite omtumlande att se hur Chalmers har förändrats på 60 år, säger Ingemar Olsson (E52).
Den fullmatade heldagen inleddes med en gemensam lunch i William Chalmers sista bostad, Chalmersska huset på Södra Hamngatan 11 i centrala Göteborg. Ett tiotal chalmerister hade tackat ja till möjligheten att själva få uppleva de eleganta salongerna, som länge ansågs vara Sveriges förnämligaste adress: Thorild Blomdahl (V52), Bertil Gustafsson (M52), Hans Gyllensten (K52), Arne Lexell (K52), Leif Simonsen (K52), Sven Dahrén (K53), Ingemar Olsson (E52), Klas Algurén (V52), Birger Flink (V53) och Sven Olving (E52).

Inte setts på 60 år
Många av dem hade inte sett högskolan eller varandra på 60 år. Stämningen blev dock omedelbart god, hjärtlig och uppsluppen när glada minnen delades och igenkännande blickar möttes. ”Du är dig lik”, sa jubilarerna till varandra och skrattade.
– Vi var ju inte så många på den tiden – kanske 25 kemister totalt. Alla kände alla och det hade man en oerhörd glädje av senare. Om man behövde referenser kunde man alltid ringa en gammal chalmerist, säger Hans Gyllensten.
Det blev mycket snack om gamla tider och gamla kurskamrater, som ”Dubbel-Emil”. Lopphuset och Prins Bertils första spadtag – medelst grävskopa – för kårhuset 1951 var andra minnen som hördes. Sven Dahrén var under studenttiden medlem i Chalmers sångkör, och sjöng oväntat några rader ur den specialskrivna visa som framfördes inför prinsen.
– ”Sätt maskinen igång, herr kapten”, sjöng vi. Och Bertil körde igång – rejält. Han höll på att begrava halva sångkören! minns Sven.
Lopphuset var den gamla förvaltarbostaden till Gibraltar Herrgård. Det förfallna huset hade senare använts som försökshus för skadedjursbekämpning av Anticimex, och det var så namnet Lopphuset kom till. Under jubilarernas tid köptes byggnaden av Chalmers och blev ett uppskattat tillfälligt kårhus för chalmeristerna.

Bilade från Linköping
Ingemar Olsson (ovan t h) hade bilat ända från Linköping för att kunna vara med på jubileumsdagen. 1948 var han en av ett tiotal teknologer i cortègecommittén.
– Som vanligt skickade man brev till Pripps om att få dra en rörledning mellan bryggeriet och Chalmers, berättar Ingemar.
Han var också engagerad som sekreterare i chalmersspexet Scheherazade 1951.
– Det var inte så minnesvärt – men vi hade väldigt roligt!
Just Scheherazade innebar scendebut för den legendariske spexaren Bob Magnusson, som sedermera hedrades med att få låna ut sitt namn till Chalmersspexet Bob när verksamheten delades upp i två parallella spex 2003, Bob och Vera. Bob Magnusson hade en liten roll som apelsinförsäljare. Samma spex regisserades av den lika legendariske spexregisseuren Biffen, som regisserade alla spex mellan 1950 och 1958, däribland Caesarion som blev historiskt.
Ingemar tillbringade största delen av sitt yrkesverksamma liv – 25 år – på Saab i Linköping. På Chalmers har han inte varit sedan han gick ut 1952:
– Jag har tänkt många gånger att jag skulle komma ner och se hur Chalmers har förändrats, och jag är glad att det blev av nu. Det har hänt otroligt mycket genom åren, säger han.

Skapade mösspåtagningen
Även Sven Dahrén (ovan) är gammal spexare och dansade i baletten i 1949 års spex ”Erik XIV”. Han minns fortfarande hur kritikerna jublade:
– ”När sambabaletten dansade in var succén given”, skrev de. Då höll jag på att spricka av stolthet. Sen fick vi uppträda inför Prins Bertil på den första doktorspromotionen på Börsen, säger han.
Sven Dahrén är också mannen som skapade den klassiska mösspåtagningen, som fortfarande firas i Göteborg och på Chalmers:
– Första gången tror jag det kom 200 studenter till Götaplatsen, men det växte snabbt och fick flyttas till Trädgårdsföreningen där runt 2 000 deltog varje gång, minns Sven, som naturligtvis har kvar sin chalmersmössa.
Till 50-årsjubiléet bjöds Sven Dahrén in och fick sjunga sin egen specialskrivna vårvisa om den superintelligenta koltrasten som visste att våren kommit när han såg alla studentmössorna.

Från 900 till 10 000 studenter
Chalmers representerades under jubileumsdagen av fundraisern Marianne Gyllensten, alumnikoordinatorn Peter Hellqvist, CRO Anders Wennberg samt professor Johan Malmqvist. Högskolan bjöd på lunch under avslappnade former, följd av en guidad rundvandring under ledning av husets kunniga platsvärd Heidi Holst.
Marianne Gyllensten passade på att säga några ord om chalmersandan:
– Det har alltid varit viktigt att bibehålla traditionerna och få den här speciella känslan, som ingen riktigt vet vad den är, att leva vidare, sa Marianne.
Johan Malmqvist berättade om hur högskolans utbildningar utvecklats de senaste 60 åren. 1952 hade man sex utbildningsprogram och drygt 900 studenter. 2012 finns 10 000 studenter, 15 civilingenjörsprogram, tio högskoleingenjörsprogram och 40 masterprogram.
– Visst är Chalmers betydligt större nu, men jag känner ändå att det speciella med att vara chalmerist finns kvar, sa Johan Malmqvist.

William Chalmers stormade in
Lagom till kaffet fick man ett högst oväntat besök när högskolans grundare William Chalmers – gestaltad av chalmeristen och skådespelaren Philip Wramsby – stormade in i salongen. Det var ett mycket uppskattat inslag.
– Välkomna hem till mig, sa Chalmers och inledde en underhållande och levande gestaltning av sitt liv – från åren som superkargör i Kina till hemkomsten och uppförandet av Chalmersska huset.
Bengt Svensson i Chalmers centralarkiv hade grävt fram jubilarernas matriklar från inskrivningen att skicka med som gåva hem. På vita duken visades också ett nostalgiskt bildspel med bilder från studenttiden, skapat av Jan-Olof Yxell.
Här kan du se hela bildspelet >>>
http://www.flickr.com/photos/chalmersuniversityoftechnology/sets/72157631881278046/show

Men dagen var inte slut med detta. De som ville erbjöds skjuts till Chalmers Campus Johanneberg där de bland annat fick en guidad rundtur i det prisbelönta kårhuset och på delar av campus. Kårordförande Daniel Langkilde tog farbröderna med sig i lokalerna och berättade med entusiasm om husets bakgrund.
– Det är väldigt roligt och intressant att få träffa äldre studenter. Jag är själv väldigt intresserad av att höra om hur det var förr, och det känns stort att få träffa gamla chalmerister, säger Daniel Langkilde.

Känslosam rundvandring
Rundvandringen blev en delvis känslosam sådan, inte minst när den gamle sexmästaren Sven Dahrén hittade sig själv bland alla tavlorna på samtliga kårledningar sedan 1932 i Emiliarummet i kårhuset.
Sven satt själv i kårledningen 1951 och var sexmästare 1950-1951. Nu stannade han till inför bilden av sig själv som ung. Ett av flera mycket speciella ögonblick under denna jubileumsdag.
På bilden av tavlan här nedan syns Sven längst till vänster i främre raden.

Jubilarerna tog också hissen ner till kårhusets allra heligaste katakomber, det så kallade föreningstorget där många av kårföreningarna har sina krypin. De unga chalmerister som satt där under brinnande tentavecka gjorde nästan vågen när de erfarna farbröderna tittade in och sa hej.
I sexmästeriets skrubb satt ett brev från föregångaren Sven Dahrén uppnålat på väggen, något som rörde jubilaren.
Bertil Gustafsson har inte varit på Chalmers sedan han gick en kurs i företagsetablering för 25 år sedan.
– Här gjorde jag mitt examensarbete, utropar han när han ser den gamla kraftvärmecentralen under rundvandringen.

Tillbaka på ”brottsplatsen”
Gustaf Dalénsalen blev ett kärt återseende för flera. Bertil Gustafsson och Sven Dahrén satte sig omedelbart i bänkarna och tänkte tillbaka. De båda har inte träffats på 60 år, men det är ändå som om det var i går:
– Så är det med oss gamla chalmerister, säger Bertil.
Salen, liksom utbyggnaden av den dåvarande fysikinstitutionen, slutbesiktigades i januari 1948.
– Här inne har vi haft många föreläsningar, och även träffar med CHUM, mindes Sven och Bertil.
CHUM var Chalmers humanistiska verksamhet, en kårförening som startade 1948 och som båda var engagerade i.
– Ja, vi träffade ju även personer med humanistisk bildning – och då gällde det att kunna hänga med i konversationen, ler Bertil.
Flera mindes hur nyskapande Gustaf Dalén-salen ansågs på sin tid.
– Den var fantastisk när den kom, säger Leif Simonsen.
– Akustiken var banbrytande. Det finns inte tillstymmelse till eko här inne, säger Sven Dahrén.

Spex och mingel
Kvällen fortsatte sedan för de som önskade med en nyuppsättning av det klassiska Chalmersspexet ”Katarina II” i hörsalen RunAn. ”Katarina II” hade urpremiär den 14 mars 1959 med den världsberömde pianisten Jan Johansson i orkestern, och sattes nu upp på nytt av Föreningen Gamla Västar (FGV).
Spexet blev stilbildande för sin komplexa musik. Det var till den här föreställningen som visan ”Livet är härligt” skrevs och framfördes för första gången. Den har alltsedan dess varit en självklar del av varje spex och kalas på Chalmers.
Innan föreställningen bjöds ett hundratal speciellt inbjudna på ett förmingel i Volvo-foajén med tal och underhållning. I vimlet hade Michail Mavromatis och Josua Smedberg från det svenska Solar Decathlon-projektet Halo satt upp en monter där de informerade om sin verksamhet.

Solar Decathlon är en internationell studenttävling som går ut på att rita och bygga ett soldrivet hus på ett kostnadseffektivt, energisnålt och attraktivt sätt. Tävlingen avgörs i Kina under 2013 och Chalmers är med som enda svenska lag.
Anders Wennberg, CRO, hälsade välkommen till minglet och uppmanade alla att berätta om Chalmers i alla lägen. Han lyfte fram flera exempel på högskolans framgångar från senare tid – som sommarens förtroendemätning hos svenska folket, maskinteknikprogrammets utnämning till bästa teknikutbildning och segern i Formula Student.
– Men vi har också stora utmaningar framför oss. Det räcker inte att vara bäst i Sverige – vi måste vara synliga som ett internationellt topprankat universitet. Vi bedriver ett ständigt arbete för att förbättra oss, sa Anders Wennberg.
Chalmersspexet Bob gjorde också ett kort framträdande, och Philip Wramsby presenterade Föreningen Gamla Västar. Och var det nåt mer?
– Köp Chalma Mater! hojtade Svante ”Batman” Bergö, medlem i redaktionen för det anrika uppslagsverket om Chalmers.

Foto: Daniel Abrahamsson och Michael Nystås

Se fler bilder från återträffen, ladda hem och skriv ut >>>
www.flickr.com/photos/chalmersuniversityoftechnology/sets/72157632057994490

Se bilder från minglet i Volvofoajén >>>
www.flickr.com/photos/chalmersuniversityoftechnology/sets/72157632053915521

Bildtexter >>>
1. Gruppbilden från Chalmersska huset, fr v Thorild Blomdahl (V52), Ingemar Olsson (E52), Klas Algurén (V52), Gösta Lange (E52), Bertil Gustafsson (M52), Sven Olving (E52), Sven Dahrén (K53), Arne Lexell (K52), Leif Simonsen (K52) och Hans Gyllensten (K52).
2. Gruppbilden från campus, fr v Leif Simonsen (K52), Klas Algurén (V52), Hans Gyllensten (K52), Bertil Gustafsson (M52), Ingemar Olsson (E52) och Sven Dahrén (K53).

2 comments

    • Michael Nystås

      Hej, Lennart! Roligt att du tycker det! Tack för att du läser Chalmeristbloggen! God Jul!
      /Michael Nystås, bloggredaktör och skribent