Chalmeristbloggen minns Jan Hult


En chalmerslegendar har gått ur tiden.
Professor Jan Hult avled den 20 februari 2013 i en ålder av 85 år.
Han inspirerade unga människor genom att förnya undervisningen och införa teknikhistoria som ämne på högskolan.

Jan Hult kom till Chalmers redan 1961 efter att ha disputerat vid anrika Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Boston, USA, och vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm.
1962 utnämndes han till professor i hållfasthetslära på Chalmers.

Rötter i teknik och humaniora
Rötterna fanns inom både tekniken och humanioran. Jan Hults farfar var tekniker och uppfinnare inom mekanikområdet. Hans far var juridikprofessor i Uppsala. Denna ”dubbla” bakgrund har säkert varit av stor betydelse för honom. Man kan se detta genom den mångsidigt intellektuella attityd och tankefrihet som präglade Jan Hult under hela hans liv.
Vi kan också se det i hans egen familj. Där finns framstående vetenskapare inom så vitt skilda områden som teknik, historia och klassiska språk – ett starkt bevis för de djupa och breda intellektuella intressen som han ägde och som så starkt påverkade så många i hans omgivning, elever, kollegor och vänner under ett långt liv.

Pionjär inom teknikhistoria
Senare i livet kom Jan Hult att få ett allt starkare intresse för teknikhistoria. Han var den som såg till att teknikhistoria blev ett ämne på Chalmers. Om detta har han själv berättat i bokform 2002.
1980 blev han föreståndare för högskolans nyinrättade Centrum för teknik- och industrihistoria. 1991 höll han William Chalmers-föreläsningen, som det året hade rubriken ”På Chalmers egen tid”.  Efter pensionen 1992 fortsatte Jan Hult att handleda doktorander i teknikhistoria inom centrumets ram.
1993 hedrades han med Chalmersmedaljen för sina insatser.

Grundade tidskriften ”Polhem”
Jan Hult var bland mycket annat ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg (KVVS), Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).
Han var också medgrundare till den teknikhistoriska tidskriften ”Polhem” och dess huvudredaktör under många år.

Bidrog till utställningar på Chalmers
Ett viktigt inslag i Jan Hults personlighet var hans stora intresse för böcker och då kanske främst vetenskaplig litteratur. Ett starkt uttryck för detta är den utställningsverksamhet som han bidrog till i Chalmers bibliotek, och som fortfarande lever kvar.
Jan Hult var också personligt engagerad i den permanenta historiska utställningen ”Dokumenten berättar” – som han byggde upp tillsammans med Mikael Carlsson, Helena Rafstedt, Bengt Svensson, Tomas Wahlberg och Jan-Olof Yxell – i kårhuset på Campus Johanneberg.
Den invigdes när högskolan fyllde 175 år den 5 november 2004, och ”skildrar den dramatiska processen, med stöd av dokument från Landsarkivet, allt från själva testamentet 1811 fram till invigningstalet den 5 november 1829”, som Jan Hult, skrev i Chalmers magasin, nummer 4 2004.
I utställningen finns också en specialtillverkad modell av högskolans första byggnad vid Lilla Bommen, samt ett tiotal bevarade elevarbeten från de första åren.

Inspirerade unga chalmerister
Det är dock främst som lärare Jan Hult kommer att bli ihågkommen. Detta tog sig många uttryck men hade nog sin djupaste bakgrund i hans stora intresse att dela med sig av sin kunskap och inspirera unga människor till intellektuell verksamhet.
Speciellt under sina tidigare år som professor i hållfasthetslära attraherade han många skickliga doktorander, varav ett stort antal senare har kunnat återfinnas i ledande vetenskapliga positioner inom hållfasthetslära och angränsande ämnen. Denna pedagogiska drivkraft tog sig många uttryck: Han drev fram formalisering av forskarutbildningen på 1980-talet, han författade böcker i sitt ämne även i populariserad form (”Laster och brott” är den mest kända), han medverkade som föreläsare i olika sammanhang, han höll ett stort antal radioföredrag och mycket mer.

Förnyade undervisningen
Jan Hult förnyade undervisningen i hållfasthetslära på Chalmers, och lyckades ofta väcka studenternas intresse med talrika exempel från verkligheten, och genom att koppla ämnet till teknikhistorien.
I en intervju med Maria Björkman inför sin 80-årsdag 2007 förklarade Jan Hult själv de nya greppen:
– Det kom sig från början av att många teknologer tyckte att det var svårt och ointressant med hållfasthetslära. Jag märkte att om jag berättade historiska episoder för dem, där något misslyckats på grund av bristande hållfasthet, så väcktes deras intresse. Många mindes då föreläsningarna länge efteråt. Till exempel den föreläsning jag höll om Tjörnbron strax efter haveriet, sa han.
Ett av Jan Hults knep för att få studenterna ännu mer intresserade var att ta med egna meccanomodeller till lektionerna. Han började bygga med meccano redan som liten pojke, något som bidrog till att väcka hans eget teknikintresse.

”Förde in en ny tid på Chalmers”
Birger Karlsson, professor emeritus i materialteknologi på Chalmers, var en av Jan Hults första elever på 60-talet:
– Jan tog med sig ett nytt tänkande och den nyaste vetenskapen från MIT. Han var en väldigt god föreläsare och förde in en ny tid på Chalmers. Jan var väldigt intresserad av unga människor, och jag tror att det var det som gjorde honom så omtyckt. Han var min mentor, säger han.

Kunnig om Chalmers historia
Er trogne bloggare hade mycket kontakt med Jan Hult under min tid som redaktör för Chalmers magasin 2008. Jan var oerhört kunnig om Chalmers historia, och kom ofta med idéer till det populära historiska reportage som fanns i varje nummer. Inte sällan skrev han även artiklarna själv. Jag hade stor respekt för hans kunnande och satte värde på att han då och då ringde upp från hemmet i Lerum för att utbyta några ord.

Text: Michael Nystås och Birger Karlsson
Foto: Jan-Olof Yxell

Läs mer om bibliotekets utställningar >>>
www.lib.chalmers.se/paa-biblioteket/aktuella-utstaellningar/huvudbiblioteket

Läs hela intervjun inför Jan Hults 80-årsdag >>>
www.sntv.kva.se/page10/page37/page37.html