Stor intervju med chalmersmedaljören Per Olof Wikström



En banbrytare som förenat teknik med konst.

Han grundade civilingenjörsprogrammet i teknisk design på Chalmers för 14 år sedan – en framgångssaga i högskolans moderna historia.
Nu hedras professor Per Olof Wikström med chalmersmedaljen för sina insatser.
– Ambitionen har varit att få tekniker att förstå vad design är. Design är inte en glasyr på tårtan utan en viktig ingrediens i tårtan, säger han.
Möt honom i en stor intervju.
Chalmeristbloggen stämmer träff med den nyblivne chalmersmedaljören över en kopp kaffe. Det är en vänlig och lågmäld äldre man som stiger in på kontoret på Chalmersplatsen en kall och vacker vinterdag i mars.
– Det känns förstås väldigt, väldigt bra. Men jag blev både överraskad och lite överrumplad när jag fick beskedet, säger Per Olof Wikström.

Rektor ringde upp
Det var Chalmers rektor och koncernchef, Karin Markides, som personligen ringde upp Per Olof Wikström för att ge honom den glada nyheten.
– Jag hade inte hörapparaten på mig, så jag tror att jag missade en del av vad hon sa, skrattar den hedrade medaljören.
Det är väldigt vackra ord som sägs i motiveringen. Det står bland annat att du har varit banbrytande och gränsöverskridande. Har du känt dig sån?
– Jag har aldrig reflekterat i de banorna. Ser man tillbaka har jag kanske varit det lite grann, men jag var ju långt ifrån ensam. Många människor har jobbat åt samma håll. Jag har väl fört mitt strå till stacken, säger han blygsamt.

Markides nöjd med valet
Karin Markides är mycket nöjd med valet av årets medaljör:
– Per Olof är ett lysande exempel på betydelsen av att arbeta över gränser och hur framgångsrikt det kan bli. Hans visionära tankar kring vikten av att ingenjörer och designers förstår varandra och arbetar tillsammans är i dag en självklarhet inom både företag och akademi. Per Olofs insatser för utvecklingen av teknisk design som ett eget område, och därigenom för Chalmers, är ovärderliga. Det är mycket roligt att han nu får chalmersmedaljen för sina insatser, säger hon i en kommentar.

Kom till Chalmers 1958
Per Olof Wikström är född i Borås 1936. Han kom till Chalmers 1958 för att utbilda sig till kemiingenjör:
– Jag valde mellan kemi och arkitektur, men jag hade haft en jäkligt inspirerande lärare i kemi, därför blev det mitt val.
Men efter fyra års studier tackade han för sig och hoppade av.
– Jag kände mig inte riktigt hemma och ville inte längre bli kemiingenjör. I stället sökte jag till Slöjdföreningens Skola i Göteborg, som HDK (Högskolan för design och konsthantverk) hette då, och utbildade mig till silversmed.
Har du hunnit vara yrkesverksam som silversmed?
– Nej, det har inte blivit så. Men jag har gjort lite grann emellanåt och gett bort i födelsedagspresent.

Blev intresserad av industridesign
Intresset för industridesign väcktes när Slöjdföreningens Skola, sedermera HDK, hösten 1963 fick besök av industridesignern Rustan Lange från Husqvarna AB, som berättade vad yrket kunde innebära. Det var ett väldigt ungt yrke med ett fåtal verksamma pionjärer, bland andra Sigvard Bernadotte och Rune Monö, som utnämndes till hedersdoktor på Chalmers 2003. Den unge Per Olof lyssnade spänt:
– Jag fick klart för mig att industridesign är ett såväl konstnärligt och humanistiskt som tekniskt yrke. Skolan engagerade Rustan som undervisade några av oss i yrkets ”hemligheter”. När jag skulle välja examensarbete ville jag göra det inom industridesign, men det gick inte om jag inte också gjorde ett inom silversmide, eftersom jag var inskriven som silversmed. Så jag gjorde två exjobb! När jag tog examen 1966 var jag den förste som hade gjort exjobb inom industridesign.

Första jobbet tack vare dubbla kompetenser
Per Olof Wikström bestämde sig senare ändå för att avsluta sin chalmersutbildning, och 1968 kunde han ta ut en civilingenjörsexamen i kemiteknik. Året därpå fick han sitt första industrijobb, som  designansvarig på Svenska AB Philips, ett jobb han är övertygad om att han fick tack vare sina dubbla kompetenser.
– Philipskoncernen hade upptäckt att det saknades designkompetens bland ingenjörer och var dom som drev på att universitetet i Delft startade sin utbildning på området Industrial design engineering.

Byggde upp landets första industridesignprogram
1971 återvände Per Olof Wikström till Konstindustriskolan för att bygga upp ett nytt utbildningsprogram i industridesign, landets första. Bakgrunden var en statlig utredning som föreslog att man skulle inrätta särskilda designhögskolor i Sverige.
Wikströms ambition var att skapa en utbildning i industridesign med nödvändiga inslag av tekniska ämnen. Han blev huvudlärare/programansvarig för det nya programmet, och började bygga upp ett kontaktnät.
– Det är viktigt att en designer har teknisk kunskap och förståelse likaväl som ingenjörer ska ha förståelse för designmässiga aspekter. För att få detta var det viktigt att lägga upp utbildningen som en metodskolning och att försöka få projekt ihop med industrier och andra, och kanske också med Chalmers. När jag 73-74 träffade ”Store-Bengt”, Bengt Jakobsson, professor i maskinelement på Chalmers, blev han väldigt intresserad av att ha gemensamma projekt, berättar han.
Pusselbitarna föll på plats, och det blev startskottet för ett mångårigt samarbete mellan Chalmers maskinteknologer och Per Olof Wikströms industridesignstudenter. Wikströms ingenjörsbakgrund kom också väl till pass, inte minst när det handlade om att hitta nya samarbeten med industrin:
– ”Konstnärer?”, frågade många först tveksamt, men när jag sa att jag också var ingenjör ändrade de sig och ville prata. Min ingenjörsbakgrund var en ”Sesam, öppna dig!” för att kunna få de kontakter och projektsamarbeten som vi behövde. Den har varit en dörröppnare. Sen är det klart att man har med sig det logiska tänkandet från Chalmers, samtidigt som det konstnärliga tänkandet från HDK också finns med. Det är den kombinationen jag strävat efter.

Marianne Kärrholms arbete betydelsefullt
Ytterligare ett namn som Per Olof Wikström lyfter fram under vårt samtal är Marianne Kärrholm, Chalmers första kvinnliga professor, innehavare av den första professuren i konsumentteknik och chalmersmedaljör 1990. Samtidigt som Wikström byggde upp den nya utbildningen hade dåvarande Styrelsen för teknisk utveckling (STU) gett henne i uppdrag att starta en konsumentteknisk forskargrupp. Gruppen knöts till Chalmers 1984 som institutionen för konsumentteknik.
– De jobbade också brukarorienterat och arbetade för att ta fram metoder för att identifiera brukarkrav i design- och utvecklingsprocessen. För att visa att det här nya sättet att jobba gav andra resultat började man samarbeta med designers. Det var så vi fick kontakt. I gruppen ingick forskare som Mari-Anne Karlsson och Sven Dahlman och vi hade många gemensamma studentprojekt. Mina första kontakter med det som i dag är avdelningen Design inom institutionen för produkt- och produktionsutveckling hade jag alltså redan på 70-talet.
– När Konsumentteknik blev en egen institution på Chalmers 1984 frågade Marianne mig om jag ville vara med och hjälpa till att bygga upp deras kursverksamhet. Då tog jag tjänstledigt från HDK i tre år för att jobba på Chalmers. Sven Dahlman, Mari-Anne Karlsson och jag hjälptes åt att bygga upp kurserna.

Grundade Teknisk design på Chalmers
1999 var Per Olof Wikström med och grundade civilingenjörsprogrammet i teknisk design på Chalmers. Det är alltjämt en av de mest populära utbildningarna med ett högt söktryck varje år. I motiveringen till chalmersmedaljen kallas Wikströms insatser för ett pionjärarbete av strategisk betydelse för högskolans utveckling. Själv intar han en ödmjuk och blygsam hållning:
– Jag hade mycket kontakter från tiden på Konsumentteknik och blev tillfrågad om jag ville vara med i arbetsgruppen för det nya programmet. När jag satt i styrelsen för SID, Föreningen Svenska Industridesigner, jobbade vi aktivt för att få in designämnet på tekniska högskolor. Helst ville vi att det skulle finnas en professur i industridesign på varenda teknisk högskola. Det var en ambition redan på 70-talet och den har vi jobbat hårt för hela tiden.

Professor i Oslo
Bland de många projekten och uppdragen finns medverkan i uppbyggnaden av industridesignutbildningen på Arkitekthögskolan i Oslo. Där var Per Olof Wikström professor i designmetodik mellan 1987 och 1997.
Förutom på Chalmers har han undervisat till exempel på högskolorna i Borås, Halmstad, Skövde och norska Bergen, och suttit i betygsnämnder i Göteborg och på Kungliga Tekniska högskolan. Det är svårt att förstå hur han har hunnit med allt.
– Det finns nog inte många institutioner på Chalmers som jag inte varit och föreläst på nån gång, konstaterar han stillsamt.
I Umeå, Luleå, Trondheim och Oslo har han vid ett flertal tillfällen haft uppdrag som sakkunnig i samband med tillsättningar av nya professorer. 1999 utnämndes han till biträdande professor i designmetodik på Chalmers.
– Jag har haft ett finger med lite varstans. Det som har varit roligt och som också har varit ambitionen hela tiden är att få in industridesign i ingenjörsutbildningen. Ambitionen har varit att få tekniker att förstå vad design är. Design är inte glasyr på tårtan utan en viktig ingrediens i tårtan. Teknisk design är att försöka få in designkunskap och designkrav i utvecklingsprocessen. Man kan ha olika alternativ under den tekniska uppbyggnaden av en produkt. De kan vara likvärdiga ur teknisk synpunkt men ge väldigt olika förutsättningar för en god utformning och en god design. Då måste de här kraven komma in tidigt i processen och vara med i valet av teknik och teknisk uppbyggnad – det är det jag menar när jag talar om ”ingrediens i tårtan”.
Stötte ni på motstånd under uppbyggnaden av programmet på Chalmers?
– Nej, det var inte kontroversiellt alls. Vi bemöttes väldigt positivt, det fanns en stor förståelse för det, i synnerhet från skolans och sektionens ledning.

Blev som han hade tänkt
Per Olof Wikströms yrkesverksamma liv fortsatte till långt efter pensioneringen – och riktigt alla band till Chalmers är ännu inte klippta:
– Jag skulle ha gått i pension 2001, men det gjorde jag inte. Jag var kvar till 2005-2006. För det första ville jag gärna vara med när den första kullen gick ut från Teknisk design 2004-2005. Men sen avled min efterträdare hastigt och jag blev ombedd att stanna kvar ett år till. Jag har också haft en kurs i industridesign på M-sektionen hela tiden, och den hade jag kvar fram till 2008. Det var nog först då jag lämnade Chalmers helt.
Hur kändes det när den första studentkullen gick ut?
– Det var en skön bekräftelse på att det vi tänkt inte varit fel. De som gått ut har fått jobb.
Blev det som du tänkt dig när du tittar tillbaka?
– O ja! Det måste jag säga. Kan man fortsätta på den inslagna vägen är mycket vunnet. Det är ställt utom allt tvivel att det finns ett behov av den här kompetensen. Jag tror att Teknisk design kommer att fortsätta att vara starkt på Chalmers. Ett tecken på det är att man nu planerar att utöka antalet platser. Industrin har upptäckt behovet av design- och brukarkunskap i processen. Här har Marianne Kärrholms arbete på Konsumentteknik varit väldigt banbrytande.
Och så kommer chalmersmedaljen som ytterligare ett slags kvitto?
– Ja, det tycker jag är väldigt, väldigt roligt.
Förutom några kvarglömda flyttlådor är det gamla tjänsterummet utrymt. Men Per Olof Wikström har inte släppt kontakten med institutionen helt, av personliga skäl – hustrun Li jobbar kvar i huset:
– Jag hälsar ofta på, och är faktiskt på väg dit nu. Men annars tror jag det är bra för de som efterträder att man inte klamrar sig fast.

Grundmodell för andra utbildningar
2002 utnämndes Per Olof Wikström till hedersledamot i Föreningen Svenska Industridesigner, nuvarande Sveriges Designer:
– Det tyckte jag också var väldigt roligt. Det var en bekräftelse på att industridesign inte bara handlar om att göra produkter, utan att utbildningen är lika viktig.
Och gränsöverskridare eller inte. Klart är att Per Olof Wikström är en banbrytare och föregångsman i andras ögon. Han har haft stor betydelse för utformning och etablering av utbildningar i industridesign.
Ett erkännande ger han sig själv, trots blygsamheten:
– Jag vill påstå att den utbildning vi lade grunden till på 70-talet blev en slags grundmodell för väldigt många andra. Sen har det förstås förts in lokala skillnader, men själva grundtanken och grundidén har bestått, säger Per Olof Wikström.

Intresserad av ikonmåleri
I dag lever han ett behagligt pensionärsliv i Västra Frölunda. Han sköter hem och trädgård, och tar en runda golf emellanåt. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn finns i Karlskrona och Ludvika. Ett tag hade han också planer på att återuppta silversmidet:
– Men det skulle innebära att jag måste skaffa en verkstad, verktyg och utrustning så det har inte blivit av.
På senare år har Per Olof Wikström istället börjat måla ikoner, ett intresse som sysselsätter honom intensivt:
– Det började med att jag och min fru var på en retreat på Wettershus i mitten av 2000-talet. Strax innan hade de haft en kurs i ikonmåleri och vi blev intresserade. Min fru målar akvareller och övertalade mig att vi skulle vara med året efter. Sen har det blivit mer och mer.
Vad gör du med ikonerna, ställer du ut dom?
– Än så länge har jag inte kommit så långt, det tar tid. Man får vara lite ödmjuk och inse att man har en hel del kvar att lära, inte bara rent tekniskt utan också att tränga in i och förstå motivens ikonografi. Jag ska till Valamo kloster i Finland i mitten på april, och i tio dagar fortbilda mig i ikonmåleri.

Text: Michael Nystås
Foto:
Jan-Olof Yxell