Spana in nanosemlorna från Chalmers



Fettisdagen till ära:
Titta lite extra på bilderna i det här inlägget.
Det som ser ut som semlor är i själva verket nanostrukturer som fungerar som små antenner för synligt ljus.
Varje ”semla” är cirka 100 nanometer stor, alltså ungefär en miljondel av en riktig semla. ”Brödet” består av guld och ”grädden” av glas.
Strukturerna har skapats av forskaren Ruggero Verre på Chalmers, med en metod som kallas för kolloidal litografi. Den här typen av optiska antenner används till forskning inom biokemi, solcellsteknik och kommunikationsteknik.
Fotot är taget med elektronmikroskop.

Text: Johanna Wilde
Bilder: Ruggero Verre, Chalmers



Ytterligare information:
Användningsområdet för optiska antenner är väldigt brett. Ett exempel är optiska sensorer, där man försöker bygga sensorer som är så känsliga att de kan upptäcka mycket lägre halter av till exempel gifter eller biomolekyler än vad som är möjligt i dag. Det kan handla om att upptäcka enstaka molekyler i ett prov, till exempel för att kunna diagnosticera sjukdomar i ett tidigt skede så att man snabbt kan sätta in behandling.
Andra exempel på användningsområden är fotokatalys och solcellsforskning, och kvantoptiska effekter för framtidens kommunikationsteknologi.
För optiska antenner använder man nästan exakt samma koncept som för vanliga tv-antenner för att fokusera, förstärka och rikta ljusvågor. Men ljusvågor har en våglängd på bara några hundra nanometer. Det betyder att man måste bygga antenner för ljus av nanostrukturer.
I de flesta fallen handlar det om nanostrukturer av silver eller guld, som råkar ha i det närmaste perfekta egenskaper på grund av ledningselektronernas förmåga att svänga i takt med ljusfrekvensen. Nanoantenner av guld eller silver kan fokusera och förstärka intensiteten hos en ljusvåg flera tusen gånger inom en volym som inte är större än en molekyl.

För mer information, kontakta:
Mikael Käll, 031-772 31 19, mikael.kall@chalmers.se