Andreas trivs bäst med många bollar i luften



Med många järn i elden. Och gott om bollar i luften.
Då trivs chalmeristen Andreas Hanning (f02) som allra bäst.
Han bloggar, forskar, undervisar och skriver – och är ständigt aktuell med nya spännande projekt.
Chalmeristbloggen träffade honom för ett samtal om livet, karriären och världens framtid.
– Någon egentlig röd tråd finns inte i det jag gör. Jag tycker bara det är kul att hitta på roliga och utvecklande projekt, säger Andreas.
Andreas Hanning föddes i Halmstad i juni 1982. Dialekten från hemstaden hörs fortfarande på rösten när man pratar med honom. Han ler åt påpekandet.
– Även efter tolv år i Göteborg så ligger dialekten där. Men jag bodde i Halmstad hela tiden på samma adress tills jag flyttade hit. Nära och bra, men tillräckligt långt avstånd för att kunna åka hem och hälsa på, tillräckligt långt för att vara själv, säger Andreas.

Blev föräldrar i maj
I december 2013 flyttade han och hustrun Johanna – tidigare Chalmers Vänner-stipendiat och numera doktorand på MC2 – till sitt första hus, i Hisings Backa, efter att ha bott bara ett stenkast från Andreas kontor på campus Lindholmen.
I maj blev de också föräldrar till en liten pojke.
Det har alltid hänt mycket i Andreas Hannings liv. Han har pluggat teknisk fysik och industriell ekologi på Chalmers, examen väntar bara på att den sista tentan ska bli klar.
– Jag började på Chalmers 2002. Ett år efter gymnasiet tog jag det bara lugnt och jobbade lite som lärarvikarie. Sen flyttade jag hit. Alla mina polare började plugga samma år. Vi var ett gäng på fem pers, fyra av dem stack ned till Lund och jag till Göteborg, för det var så för mig, att Chalmers, det var dit jag skulle, helt enkelt, berättar Andreas.
Det var Chalmers som gjorde att du hamnade i Göteborg?
– Ja, jag hade en fantastiskt bra fysiklärare på högstadiet. Så jag hade nog en rätt klar uppfattning om vad jag ville. I nian var jag uppe och kollade när Chalmers hade en högstadiedag. Bland annat var vi nere i nukleär tekniks gamla lokaler, där Friskis & Svettis ligger nu. Där hade de några häftiga grejer bakom tjocka väggar och vi fick en visning av professor Imre Pazsit. Det var så kul.
Studietiden beskriver han som ”sjukt kul” och ”fantastiskt jobbig”.
– Det är ord som går hand i hand, förklarar han.

Tog emot nya studenter
Andreas engagerade sig tidigt i både sektionslivet och Studentkåren. Redan i ettan gick han med i fysiksektionens mottagningskommitté, FnollK, där man jobbar tillsammans för att ge de nya studenterna en så bra studiestart som möjligt.
– Det var mycket tid som gick åt till att förbereda det, så redan där lade jag grunden i min ambitionsnivå för hur mycket tid jag skulle plugga kontra hur mycket tid jag skulle ha kul med kompisar. Tiden i nollK var fantastiskt kul.
Andreas utnämndes till ordförande i FnollK och bestämde sig efter ett år att, tillsammans med en kompis från nollK, utöka sitt engagemang genom att söka till Studentkårens centrala mottagningskommitté, MK. Där blev han ansvarig för mottagningen i Lisebergshallen, som användes på den tiden.
– Det var faktiskt vi som pitchade in Lisebergshallen hos Peter Olsson, som var vicerektor för grundutbildningen då. Efter det var vi faktiskt i Lisebergshallen några år, tills de strök budgetposten och bara var på Götaplatsen för att sen gå upp till Teknologgården. Det var ett väldigt roligt arbete det året.

Grundade F-spexet
Inspirerad av kompisarna i Lund och universitetets starka spextradition med ett spex på nästan varje nation, blev Andreas intresserad av att utveckla ett sektionsspex på fysik. Han tog initiativ till F-spexet, som fortfarande lever kvar på Chalmers, och i år firar sitt tioårsjubileum.
– Jag importerade Lunds nations spexfamilj till fysik. F-spexet följer samma mall där man bjuds på en trerätters middag till spexet. Du kommer dit och får förrätten, sen börjar första akten. Det blir som en schyst sittning med extra underhållning. Hösten 2004 startade vi föreningen och i år spelas det tionde spexet upp.
Till skillnad från de stora chalmersspexen Vera och Bob tillåter F-spexet blandade ensembler med både killar och tjejer på scen.
– Det var en tydlig grej vi körde med. I stadgarna till F-spexet skrev vi även att skyldigheten som medlemmarna har gentemot spexet är att göra det man själv åtar sig att göra. Det är lite tvärt emot alla de andra kårföreningarna som säger att du ska ha den här posten i ett helt år. Vi ville istället att man skulle kunna gå in och hjälpa till i två veckor om man tycker att det är kul och sen sluta. Det är en av andemeningarna för att öppna upp studentlivet lite till en mer glidande skala från hundra procents engagemang till ingenting.
Efter första året med F-spexet lämnade Andreas vidare stafettpinnen och lät andra ta över och driva det vidare. Det är så han jobbar.
– Jag tycker om att starta upp saker, avsluta är jag inte lika bra på, ler han.

Var ordförande i CSS
Under studietiden hann Andreas även med att ta flera sabbatsår och att vara ordförande i studentföreningen Chalmers Students for Sustainability (CSS).
– CSS var helt annorlunda jämfört med andra föreningar som jag har varit med i tidigare, med både internationella och svenska studenter. Jag var med i ett år som ordförande, och vi gjorde en massa roliga saker. Chalmers var aktiva i Alliance for Global Sustainability (AGS), som ordnade årliga konferenser med hållbarhetstema. Universiteten som var med i AGS hade aktiva studentföreningar, som ordnade studentkonferenser samtidigt. Våren 2009 var det möte i Zürich och vi lyckades få både företag och Chalmers att stödja oss så att vi kunde resa dit.
Under Andreas tid som ordförande började man också nosa på seminarieserien The Reflecting Engineer, som hade dragits igång av studenter på KTH. Något år senare kunde idén förverkligas av CSS nya ledning och The Reflecting Engineer har nu avverkats i ett antal framgångsrika säsonger på Chalmers.

Heltid på Sjöfart och marin teknik
Andreas har stannat på Chalmers. Numera jobbar han heltid på institutionen för sjöfart och marin teknik på campus Lindholmen. Där utvecklar han nya kurser, forskar, undervisar och driver olika projekt i forskargruppen Marin miljöteknik. Han är också en av de tongivande skribenterna på den uppmärksammade bloggen Ekologistas, som han var med och grundade 2011. Tidigare var han även verksam på avdelningen för fysisk resursteori vid institutionen för energi och miljö.
– De behövde en projektassistent på Fysisk resursteori, så jag fick börja där 2010 efter att jag var klar med exjobbet och hjälpa till med både projekt och undervisning på mitt eget masterprogram, Industrial Ecology. På hösten dök det upp ett nytt projekt som John Holmberg, vicerektor för hållbar utveckling, drog i. Det har mynnat ut i Challenge Lab nu. John hade en schyst idé om att han ville samla design, hållbar utveckling och innovation på något sätt i en ny typ av kurs eller undervisning. Grundtanken var väldigt lös men han började ta tag i det tillsammans med bland andra Mats Lundqvist på Chalmers entreprenörskola. Jag var med i projektet och fick göra en förstudie till Challenge Lab där vi samlade goda exempel från andra universitet runt om i världen för att utveckla Challenge Lab.
Hösten 2011 fick Andreas ett erbjudande om att ta sig an ett nytt projekt på institutionen för sjöfart och marin teknik, och flyttade ut till campus Lindholmen.
– Det var ett energieffektiviseringsprojekt, som jag tyckte lät väldigt intressant med kopplingar till både det jag läst i fysik i grund och botten, och till industriell ekologi, berättar han.
Han deltar även i undervisningen på institutionen.
– Till hösten är det två kurser som är aktuella, den ena är en kurs i miljöledning inom sjöfart för studenterna på sjöfart och logistik som jag fortsätter med. Den andra kursen är en ny kurs som vi håller på att starta på masternivå, Maritime Environment and Environmental Management, med liknande innehåll, om miljöledningssystem och sjöfartens miljöpåverkan. Det är väldigt roliga och intressanta frågor.
– Kursen är ny från scratch vilket är jättekul eftersom vi har kunnat tänka om, det hinner man ju aldrig när man har en befintlig kurs. Men vi har startat om och tänkt att vi ska ha riktigt problembaserat lärande i den här kursen, fokusera på problemen och mata på med teorier under tiden.

Gläds åt samarbete med Miljöbron
Andreas gläds även åt ett nytt samarbete med stiftelsen Miljöbron i den nya kursen. Miljöbron har som syfte att sammanföra studenter med företag inom miljöfrågor.
– I kursen Maritime Environment and Environmental Management kommer studenterna att delas in i grupper om fyra-fem personer, och så kommer varje grupp att tilldelas ett företag där de ska göra en kort miljöutredning, skriva ett förslag på miljöpolicy åt företaget och ett förslag på några mål för hur de kan minska sin miljöpåverkan. Vi får fantastiskt mycket hjälp från Miljöbron med att formulera idéerna gentemot företagen och med screeningen av företagen, sådant som annars tar en massa tid som vi inte har. Det är guld värt.

Med och tar fram ny bok
Han har dessutom stöttat arbetet med att ta fram en ny lärobok för kurserna i marin miljöteknik som ska utkomma i höst. En av bokens redaktörer, Magda Wilewska-Bien, gav honom uppdraget att undersöka intresset för en sådan bok hos andra universitet som undervisar om sjöfart, men även bland företag, organisationer och myndigheter både i Sverige och utomlands. Chalmers egna forskare bidrar till innehållet.
– Vi ska använda en del av den i undervisningen till hösten. Vi har märkt att det verkligen saknats en heltäckande bok i de här kurserna. Boken kommer att täcka in allt från miljöpåverkan till sjöfartens energianvändning till vad som händer i havet med utsläppen, så att man ska kunna få en helhetsbild, berättar Andreas.
Kan du se någon röd tråd i det du gör här på sjöfart?
– Det har inte varit jättemycket röd tråd. Jag har hoppat mellan olika saker. Men om det finns en röd tråd skulle jag säga att jag har lärt mig väldigt mycket. Jag har fått väldigt bra insikt och känsla för en näring som jag absolut inte haft som mål tidigare att jobba i. Men att jobba mot den maritima näringen från Chalmers sida är oerhört intressant. Att liksom titta på den och känna på den från olika håll, och fundera över vad man kan göra för att förbättra och utveckla den på olika områden. Men någon egentlig röd tråd – nej. Jag tycker bara det är kul att hitta på roliga och utvecklande projekt.
I bakhuvudet finns också drömmen om att någon gång i framtiden doktorera.
– Ja, jag har ett doktorandprojekt som jag jättegärna skulle vilja genomföra, som tydligt skulle passa den maritima näringen. Det är en utveckling av exjobbet, där jag och min exjobbskollega Anna Priem tittade på kompetensbehovet av hållbar utveckling för svenska ingenjörer. Vi drog vissa generella slutsatser, men kommenterade även att vi hade haft en för bred inriktning på exjobbet. Det hade varit bättre att titta enbart på ett program eller programområde samt en tydlig bransch. Så sett är den maritima näringen i Sverige väldigt tydligt definierad, det är lätt och jag har jobbat med det, jag vet hur den ser ut. Vi har program på institutionen, som kan uppdateras på olika sätt, om man jobbar ihop med dem. Det skulle vara väldigt intressant att titta på action research, forskningen däremellan. Men jag får aldrig tid till att skriva den där ansökan, konstaterar Andreas.
Ekologistasbloggen kallar han sin gröna tråd.
– Jag tycker om att använda det uttrycket, ”min gröna tråd”. När nu Chalmers har en vision om en hållbar framtid tycker jag man kan leta efter de gröna trådarna i utbildningarna. Studenterna ska ha läst minst 7,5 poäng inom miljö och hållbar utveckling under sina första tre år vid Chalmers, men vad betyder det egentligen? Hur får man det till att faktiskt bli ett engagemang hos studenterna? Bloggen blev en del i det. Det var jag och Oskar Englund på Fysisk resursteori, som satt och var bittra över att media var så dåliga på att förmedla fakta om miljö- och klimatfrågor. Vi frågade oss också varför det skrevs så mycket skräp som bara var fel? Vi hade den här folkbildande grundtanken. Hur kan man få ut sakerna på riktigt? Det är ju en sak att vi säger att vi ska utbilda i hållbar utveckling och miljö, men hur gör man det på rätt sätt? Hur får man den som inte är engagerad i frågorna att ta till sig miljöfrågorna?
Vad får ni för respons och reaktioner?
– Vi har cirka 1 300 följare på Twitter, och drygt 1 000 på Facebook. Det ger oss en bra grund att stå på. Problemet är att veta om vi bara skriver för de redan frälsta, eller om vi når en bredare publik. Bloggen har utökat Andreas och hans medredaktörers kontaktnät. Bland annat har de varit inbjudna till Socialdemokraternas partikongress. De har också knutit bloggen till det fristående nätverket ”100 % förnybart”. Bland medlemmarna finns såväl Greenpeace som Naturskyddsföreningen och Svensk Vindkraftförening.
– Det är en väldigt bred grupp som har som fokus att trycka på det politiska livet och säga att 100 % förnybart är den framtid vi behöver gå mot.
I början av året höll Andreas en gästföreläsning på Alströmergymnasiet i Alingsås.
– Det var en lärare som kontaktade oss och undrade om vi kunde tänka oss att komma och presentera bloggen och vad vi gör där. Han hade hittat Ekologistas på nätet och använt en del av det vi skrivit i sin egen undervisning. Det var kul.
Ni anlitades ju också som officiella bloggare på Nobel Week Dialogue. Hur kom det sig?
– Ja, det var också genom kontakter. De skulle ha åtta officiella bloggare under veckan – sex internationella och två svenska. De hade hittat oss och Supermiljöbloggen. Inga andra kändes relevanta att bjuda in fick vi höra. Och det är ju också ett stort erkännande.
Det måste ha gett er ett enormt genomslag att vara med där?
– Statistiken efteråt var helt sanslös. Gensvaret var jättebra och en väldigt intressant erfarenhet att få vara med på Nobelveckan.
Hur ser framtidsplanerna ut för bloggen?
– Vi håller på att starta en förening nu. Hittills har vi ju bara varit ett gäng kompisar, det har varit informellt och ganska otydligt. Därför har vi bestämt oss för att starta en förening och tydligare säga att Ekologistas är en förening. Man ska också kunna bli stödmedlem. Inte för att vi har några stora omkostnader, men det visar på ett intresse för att få ett utbyte, att man kan träffa mer folk och att man kan hjälpa oss. Det är även ett sätt att utöka gruppen av folk som kan och vill skriva någonting, som både tycker någonting och har en känsla för det. Det är det som händer den närmsta tiden.
Hans eget intresse för de här frågorna kom sent:
– 2004 såg jag reklam i F-huset om ett masterprogram som hette Industrial Ecology. ”Det där ska jag hålla utkik efter när det blir dags att välja masterprogram”, tänkte jag. Mitt intresse och förståelsen för de här frågorna kom när jag började plugga den här mastern. Så det har hunnit bli 2008 innan jag kunnat sätta mig in i frågeställningarna på riktigt, och börjat känna på vilka svårigheter mänskligheten står inför. Det är sent, och det är därför jag nu känner att det är viktigt att försöka höja förståelsen mycket tidigare. Väldigt många ingenjörer kommer ut och ska jobba med saker som i deras värld inte alls har med miljö att göra. Kan vi tänka annorlunda? Varenda dag så ska man ställa sig den frågan. Vi borde tänka om.  Men jag är inte helt säker på att man får med sig det från utbildningen i dag.
Vad händer om vi inte gör någonting utan bara fortsätter?
– Jag är jättepessimistisk i det perspektivet. Bara det att vi alltid bara tittar till år 2100. Säg att vi har business as usual till 2100, och när vi kommer dit så drar vi en linje. Men vad händer till 2200? Temperaturen kanske stiger med två grader till 2100, och sen med ytterligare sju grader till 2200. Vad är det som säger att vi löser det här? Det blir jobbigt. Vi som lever nu kommer ju klara oss relativt fint. Våra barn kommer att vara lite dryga på oss, men våra barnbarn kommer vara rent ut sagt sura. Därför är det så viktigt att säga till studenterna att de ska engagera sig, göra rätt saker.

Sticker ut hakan
Andreas är debattglad och drar sig inte för att sticka ut hakan i aktuella frågor. I våras reagerade han på chalmersprofessorn Mats Lundqvists uppmärksammade debattartikel i Göteborgs-Posten, där Lundqvist förordade Gårdalänken som ett alternativ till Västlänken. Andreas Hanning har själv mycket bestämda åsikter om det gigantiska trafikprojektet. Åsikter som han givetvis framfört till Mats Lundqvist.
– Bakom Gårdalänken ligger några äldre herrar som hävdar att de har bättre koll på läget än Trafikverket. Så de har tagit fram ett eget förslag, där de vill flytta all tågtrafik till Gårda, och så ska spårvagnslinjerna gå förbi där. Däremot har de sagt på sin hemsida att de inte har räknat på vad det här skulle kosta. Istället vill de att Trafikverket ska göra uträkningen åt dem. Mats gjorde därför en egen uträkning, som han skrev i GP-chatten att ”ja, jag satt på julledigheten och räknade lite”. Han kom fram till att det skulle kosta tolv miljarder, mot Västlänkens 20. Men då ska man vara medveten om att det sitter x antal ingenjörer som har koll på att projektera ny järnväg som har räknat på Västlänken bra mycket längre än ”under julledigheten”, vilket gör siffrorna för Västlänken bra mycket mer robusta än vad en uppskattning mellan tummen och pekfingret kan bli.

Ett positivt paket
Andreas tycker att det västsvenska paketet i grunden är något positivt och bra för Göteborg. Men han stör sig på att debatten kommit att handla om mer än trängselskattens vara eller icke vara, bland annat verkar debatten nu handla om ja eller nej till Västlänken istället, fastän det inte är det vi kommer rösta om i höstens val.
– Ur mitt perspektiv tycker jag att trängselskatten är ett fantastiskt miljöstyrningsinstrument. Den är ett textbokexempel på hur det kan fungera att ta betalt för en knapp resurs, för vägutrymmet. De som använder det får betala, och de som kanske inte behöver använda det kan skippa det och göra något annat istället. Och sen ska ju pengarna som trängselskatten drar in gå till utbyggnad av kollektivtrafiken, samt till Marieholmstunneln och Hisingsbron, påpekar Andreas.
– Debatten som dykt upp nu plötsligt är att det är många som sagt ”varför har ni inte berättat det här tidigare?” Men det har faktiskt gått att ha koll på Västlänken sedan tidigt 00-tal, för det har funnits information jättetillgängligt. Man har kunnat läsa alla förstudierna, det har gått att engagera sig om man var sugen på det redan på idéstadiet. Med Västlänken har man vaskat fram någonting bra. Och sen så bara kommer det nu en massa, oftast, äldre herrar och börjar lägga fram andra, helt orealistiska förslag, som om de vet bäst.
– Det är inte relevant längre, Västlänken är beslutad och på god väg framåt. Att börja planera för något annat skulle skapa en massa förlorade kostnader, samt skjuta nödvändiga projekt 10-15 år framåt i tiden. Tänk alla de företag och organisationer som har börjat planera för den stora utveckling som kommer ske kring de tre nya tågstationerna vi kommer få i staden, station Centralen, station Haga och station Korsvägen. Göteborgs universitets planer om campus Näckrosen kopplar ju starkt till station Korsvägen och Handelshögskolan vid GU planerar för att en av station Hagas uppgångar ska komma upp i deras hus. Snacka om häftiga planer för staden, som vi skulle gå miste om ifall Västlänken inte byggs!
Du tycker att det är en högröstad minoritet som driver de alternativa spåren?
– Ja, det skulle jag säga. De olika alternativen drivs av en högröstad minoritet som i stor utsträckning består av äldre herrar. Det är ju också det som vi sett i olika undersökningar, att de över 65 är mer negativa till Västlänken och trängselskatten än andra samhällsgrupper.
Så var står du och Mats i dagsläget nu då?
– Det avslutades med att vi inte höll med varandra. Men när vi ses nästa gång kommer det vara lika trevligt som vanligt! avslutar Andreas med ett leende.

Text och foto: Michael Nystås

SNABBA FAKTA OM ANDREAS HANNING:
Senast lästa bok: ”Bancroftstrategin” av Robert Ludlum, en ljudbok som var sjukt bra. Den var sanslöst spännande, och hade en kul twist, som faktiskt kopplade till min tid på Fysisk resursteori, viss forskning som de gör där…
Senaste film: Jag såg om Star Wars, Episode 6.
Senaste Spotifylyssning: First Aid Kit.
Beskriv dig själv med tre ord: Jag skulle säga positiv, utåtriktad och kreativ. Det tycker jag… om jag känner efter.
En ledig dag: De lediga dagarna på vintern som är semester, är skidor. Offpist. Det är en passion som jag och min fru delar. På sommaren är det gärna kajakpaddling. Under terminerna tar jag det gärna lugnt hemma.
Dold talang: Nej, jag är nog öppen med vem jag är, så folk får se det jag visar. Jag är bra på att åka skidor, men det vet ju folk, det står på Facebook.

Läs mer om Andreas Hannings och Anna Priems examensarbete >>>
publications.lib.chalmers.se/publication/159892-are-we-educating-engineers-for-sustainability-comparison-between-obtained-competences-and-swedish-in

Läs mer om F-spexet >>>
f-spexet.se
sv.wikipedia.org/wiki/F-spexet

Läs Ekologistasbloggen >>>
ekologistas.se

Följ Ekologistasbloggen på Twitter >>>
twitter.com/ekologistas

Följ Ekologistasbloggen på Facebook >>>
www.facebook.com/ekologistas

Läs mer om The Reflecting Engineer >>>
www.facebook.com/thereflectingengineer

Läs mer om Challenge Lab >>>
www.facebook.com/ChallengeLab

Läs mer om Miljöbron >>>
vastragotaland.miljobron.se

Läs Mats Lundqvists debattartikel om Gårdalänken >>>
www.gp.se/nyheter/debatt/1.2250873-vastlanken-missar-mojligheter-som-garda-c-ger

Läs inlägg i Chalmeristbloggen om Mats Lundqvists rekordchatt >>>
chalmeristbloggen.wordpress.com/2014/01/30/livechatt-om-ny-centralstation-slog-deltagarrekord

Andreas Hanning är engagerad i nätverket Ja till trängselskatt, där man kan läsa mer om Västlänken och trängselskatten >>>
jatrangselskatt.se/fragor-och-svar/fragor-svar-vastlanken
jatrangselskatt.se/fragor-och-svar/fragor-svar-trangselskatt