Lise Meitner fick eget rum på Chalmers



Det så kallade Lise Meitner-rummet invigdes i Origohuset på Chalmers den 19 september.
Rummet är döpt efter den kvinnliga fysiker som på svensk mark upptäckte hur och varför en atomkärna kan klyvas.
Till hennes minne delades årets Göteborgs Lise Meitnerpris ut till den holländska professorn Ewine F van Dishoeck.
Här tecknar frilansskribenten Cajsa Carrén Lise Meitners porträtt.

I närvaro av prorektor Mats Viberg (ovan), Lise Meitnersällskapets ordförande Dinko Chakarov, arkitekter och möbelrestauratörer med flera intresserade öppnades rummet. Det har varit dolt för omvärlden under lång tid men bland all bråte hittade man originalmöbler, dragskåp med mera från 1926. Dessa har nu restaurerats och man har även satt in avpassade moderna möbler och en fondtapet med Lise Meitners porträtt. Rummet på Origohusets fjärde våning ska kunna användas som mötesplats av studenter, personal och gäster hos institutionen.

Kallades Kärnkraftens moder
Lise Meitner har bland annat kallats för kärnkraftens moder. Men fastän hon arbetade på Kaiser Wilhelm-institutet i Berlin i många år, påstås hon inte ha arbetat direkt med senaps- och andra nervgaser som forskades fram där för militära ändamål.
Hon avböjde också amerikanernas invit till Manhattanprojektet som ingick i utvecklingen av atombomben. USA hann ju före Tyskland när det gällde att utveckla nyttjandet av kärnenergi och att initiera den process som ledde fram till atombomben.
– Jag vill inte ha något att göra med en bomb, lär Lise Meitner ha sagt, liksom att upptäckten borde användas inom energi- och medicinområdena.

Kom in på universitet
Lise Meitner föddes 1878 i Wien och var det tredje av åtta barn i en judisk familj.
Det förväntades inte att flickor skulle söka in på universitet vid den tiden, men Lise Meitner övertalade sin far att låta hennes söka in som privatist.
Hon läste in förberedelserna för provet på två i stället för normalt fyra år, delvis med en lampa under täcket, om man får tro Hedvig Hedqvists biografi Kärlek och kärnfysik från 2012. Kärleken syftar på relationen mellan Lise Meitner och fysikern Eva von Bahr. Den senare hade stor del i att få väninnan att fly Tyskland i sista minuten 1938.

Disputerade i fysik
Lise Meitner disputerade i fysik vid universitetet i Wien 1905 som den andra kvinnan någonsin. I början av seklet hade hennes pappa avlidit och det var svårt för modern och syskonen att sörja för hennes uppehälle. Hon utbildade sig därför till lärarinna och undervisade vid en flickskola under ett år. Det var inte hennes drömtillvaro, längtan till forskningen var så stark att hon vid sidan av läraryrket gladdes åt att kunna använda universitetets laboratorier för egna studier.

Planck blev imponerad
Efter att ha lyssnat på kvantteorins fader, den tyske fysikern Max Planck, på en föreläsning i Wien, beslutade hon att flytta till Berlin för att följa hans föreläsningar. Kvinnor fick bara tillträde när det fanns platser över men Lise Meitner lyckades trots det imponera på honom. Innan fyllda 30 började hon arbeta under bland andra Max Planck på Kaiser Wilhelm-institutet, till att börja med om radioaktivitet, sedermera kärnfysik.
Lise Meitner tillfrågades om hon ville samarbeta med Otto Hahn i denna atomålderns utveckling. De startade ett livslångt samarbete och verkade aldrig bli ovänner trots att han beskylls för att ha tagit äran ifrån henne när han fick Nobelpriset 1944. Utan Lise Meitners analys kanske priset hade gått till någon annan av alla de forskare som höll på med liknande forskning samtidigt.

Fick arbeta i källaren
I fem år fick de arbeta i ett snickeri i institutets källare. Många hade betänkligheter inför att ta emot kvinnliga forskare – det fanns till exempel inga toaletter för dem, de kunde inte gå på samma café som manliga anställda och kvinnor fick länge inte tillträde till laboratorier. En forskare förklarade detta med att kvinnors frisyrer var för farliga för lab-arbete.
Lise Meitner insåg detta underläge och undertecknade ofta sina vetenskapliga artiklar med L Meitner för att inte könet skulle utgöra något hinder för hur de mottogs.
Vid 48 års ålder anställdes Lise Meitner 1919 vid Berlins universitet som professor och var därmed den första kvinnan i Tyskland att inneha en professur. Två år tidigare hade hon av Kaiser Wilhelm-sällskapet fått professors titel  och en egen avdelning som inte sysslade med militär forskning. Hon fortsatte också att parallellt arbeta kvar på institutet och tillsammans med Otto Hahn göra flera nya upptäckter.

Levde med Eva von Bahr
1912 hade fysikern Eva von Bahr kommit till Berlin och de två kvinnorna utvecklade en relation som beskrivs i Hedvig Hedqvists bok Kärlek och kärnfysik. Under ett par år levde de tillsammans i Berlin och Lise Meitners längtan efter hennes sällskap framgår i otaliga kvarlämnade brev. Men kriget, dödsfall och Eva von Bahrs äktenskap kom länge emellan.

Träffades i Köpenhamn och Kungälv
1933, när Hitler tillträtt som rikskansler, träffades Eva von Bahr och Lise Meitner i Köpenhamn och Kungälv. Därefter hördes de inte av på fem år, kanske bland annat på att de hade olika åsikter om krig. Eva von Bahr betraktades som liberal ateist och väninnan som socialdemokratisk tyskvän.
Lise Meitner har själv betecknat sig som krigsmotståndare trots att hon  under första världskriget framhållit Tysklands storhet, och hävdat att de krigade renhårigare än andra nationer. Inte minst menade hon vid den tiden att den tyska rasen och kulturen var överlägsen andra, trots att hon själv hade judiskt ursprung. Att hon konverterat till protestantismen 1908, hennes insats som sjuksköterska under första världskriget och hennes långvariga forskarinsats i Berlin hjälpte dock inte när nazisterna påbörjat sina judeförföljelser. Hon hade varit tvungen att ange sitt icke-ariska ursprung men flydde in i forskningen, förmodligen för att inte känna av hoten från allt fler brunskjortor på institutet.

Fråntogs sitt pass
Hennes prekära situation hade emellertid uppmärksammats av hennes vänner Eva von Bahr, den danske atomfysikern och Nobelpristagaren Niels Bohr och flera svenska forskare. I samband med Anschluss, det vill säga Tysklands ockupation av delar av Österrike blev Lise Meitner också fråntagen sitt pass som inte skyddade henne längre. Likt en agentthriller beskriver Hedvig Hedqvist flykten till först Holland, sedan Danmark och till sist Sverige och Manne Sigbahns Nobelinstitut för experimentell fysik.
Därefter var Lise Meitner verksam vid FOA och vid KTH där hon deltog i uppbyggnaden av den första svenska kärnreaktorn. Så småningom fick hon en personlig tjänst vid Stockholms högskola med professors lön. Hon blev svensk medborgare 1949.

Samarbetade i hemlighet
Samarbetet med Otto Hahn fortsatte i hemlighet efter Lise Meitners flykt till Sverige. Han fortsatte experimentera med att bestråla uran med neutroner, men kunde inte begripa vad som hände. Därför beskrev han sitt dilemma i ett brev till Lise Meitner i december 1938. Hon var just då på julbesök hos på besök hos Eva von Braun i Kungälv tillsammans med sin systerson, fysikern Otto Robert Frisch. De pulsade ut i snön under ivrigt diskuterande och sittande på en trästubbe räknade Lise som första person ut att uranatomerna måste ha klyvts på mitten. Den revolutionära hypotesen att kärnklyvning uppstår då uran utsätts för neutronbestrålning lanserades. Lise Meitners beskrivning av en kärnklyvning, senare kallad fission, förändrade världshistorien, menar många.

Hon erhöll sedermera flera priser, bland annat Max Planck-medaljen, olika hederstitlar samt blev invald i Kungliga Vetenskapsakademien. Hon har också fått grundämnet meitnerium, ett instabilt radioaktivt ämne, uppkallat efter sig.

Hedvig Hedqvist menar att talet om att Lise Meitner inte trivdes i Sverige är överdrivet. Efterlämnade brev och dagböcker vittnar om ett rikt socialt liv och fortsatt nyfikenhet på forskningen. 1960 flyttade hon dock till sin systerson Otto Robert Frisch i Cambridge och dog 1968 strax innan hon skulle ha fyllt 90 år.

Banbrytande arbete prisades
Göteborgs Lise Meitner-pris tilldelades i år den holländska astrofysikern pofessor Ewine van Dishoeck. På bilden ovan syns hon tillsammans med prorektor Mats Viberg. Hon är född och uppvuxen i Leiden där hon varit dess universitet trogen förutom en sejour på sex år i USA där hon också är medlem av den nationella vetenskapsakademin. I Holland sitter hon i dess kungliga vetenskapsakademi. Ewine van Dishoeck får priset för sitt banbrytande arbete kring vilken roll molekyler och små stoftkorn spelar på platser i rymden där stjärnor och planeter föds.
Dagen innan prisutdelningen hölls ett hyllningsseminarium med Ewine van Dishoeck på Fysicum med titeln Från molekyler till planeter och stjärnor. Efter prisutdelningen den 19 september höll pristagaren ett populärvetenskapligt föredrag under rubriken ”Att bygga stjärnor, planeter och livets ingredienser mellan stjärnorna”. I samband med prisceremonin lanserade Ewine van Dishoeck en ny app som ska få barn och ungdomar intresserade av universum.

Kungälvs kommun stöder jämte Fysicum vid Chalmers och Kungliga Vetenskapsakademien via Nobels institution för fysik arrangemanget. Priset har delats ut varje år sedan 2006 till en forskare som gjort en banbrytande upptäckt inom fysik.

Text: Cajsa Carrén
Foto: Sabina Johansson

Läs mer om Göteborgs Lise Meitner-pris >>>
www.chalmers.se/en/centres/gpc/activities/lisemeitner/Pages/default.aspx


Peter Apell, prefekt på insitutionen för teknisk fysik på Chalmers, minglar med några av gästerna.

Peter Apell hälsar välkommen till invigningen av Lise Meitnerrummet .