Category: Teknikaliteter

Ny forskning tillskriver Sverige masugnen


Masugnen är en svensk innovation – det avslöjas i den nysläppta boken ”Järnet och Sveriges medeltida modernisering”, som baseras på resultat från ett tioårigt forskningsprojekt lett av chalmersprofessorn Bengt Berglund.

Bengt Berglund 690x370

Ett team på tolv personer bestående av arkeologer, ekonomer, historiker, metallurger och vegetationshistoriker har med samlad kraft lyckats konstatera att masugnar fanns i Sverige redan på 1100-talet, och mycket tyder på att de till och med uppfanns tidigare än så. Förut har man utgått ifrån att masugnen var en tysk innovation som uppfanns på 1300-talet, till stor del baserat på gamla skriftliga källor.

– Vi har bland annat sammanställt en databas där vi, utifrån mätningar av slagg i marken på platser där det funnits verksamhet av järnhantering med masugn, lyckats se hur mycket järn som framställts genom årens lopp. Den här typen av mätningar har gjorts på många platser i Europa men det är bara i Sverige vi kan se att järn hanterades i masugnar så här tidigt, berättar Bengt Berglund som är professor i teknik- och vetenskapshistoria vid Chalmers.

Orterna växte med masugnarna
Forskningen vittnar om hur järntillverkningen spelade en stor roll för Sveriges modernisering – hur landskapen vid det tidiga tillfället öppnades upp, hur nya träd och sädesslag infördes och hur masugnsorterna växte och fick fast befolkning.

– Sverige var tidiga med att ge sig in på en internationell marknad då vi producerade ett överskott av järn redan på vikingatiden. Med masugnstekniken kunde vi snabbt svara på efterfrågan från andra länder, som bland annat behövde järn för att producera vapen, och än idag exporteras två tredjedelar av allt järn som framställs i Sverige, förklarar Bengt.

Stort genomslag i media
Boken är ett av Jernkontorets, den svenska stålindustrins branschorganisation, största projekt någonsin. Den gavs ut den 18 februari och har redan sålt i hundratals exemplar. Forskningen har fått stort genomslag i media och bland andra SVT har intervjuat Bengt.

– Boken vänder sig både till nördar inom branschen och till en stor allmänhet som antingen arbetar med järn och masugnar eller kanske ägnar sig åt det på fritiden, menar Bengt.

Bok på gång om AB Volvo
De senaste fyra åren har en stor del av Bengts tid spenderats med att göra en företagsekonomisk analys av de trettio första åren av AB Volvos historia, alltså år 1926-56. Forskningen har utmynnat i ett bokmanuskript som han hoppas kunna ge ut senare under året.

– Det finns mycket att lära genom att studera teknikhistoria. Till stor del gjorde man på samma sätt som man gör idag när man bildade bolag och många av faktorerna för att lyckas med att starta företag ser likadana ut, även om det idag finns andra förutsättningar, säger Bengt.

Fakta
Bengt Berglund är professor i teknik- och vetenskapshistoria vid institutionen för teknikens ekonomi och organisation på Chalmers.

Bengt Berglund
Intervju med Bengt i SVT

Erik Wallnér: Om att åka på utbyte och lära sig saker om Sverige


Erik Wallnér, chalmerist och tidigare ordförande i Chalmers Students for Sustainability (CSS), prövade under 2014 sina vingar genom ett årslångt utbyte inom det så kallade worldwide-programmet.
Erik skriver i dag exklusivt för Chalmeristbloggen om sina erfarenheter.
Häng med!

Montreal var destinationen och när jag väl kom hem så hade jag lärt känna en ny kultur, fått med mig ett språk på köpet och utökat min förståelse av Sverige som ingenjörsland. Idel bra erfarenheter skulle det visa sig. Montreal; hjärtat i franskspråkiga Kanada, Nordamerikas största studentstad, en mångkulturell smältdegel, hockey-galet, kulturvagga, Xavier Dolans och Arcade Fires hemort, osv. Jag kom dit en tropisk, gräsdoftande och rytmiskt pulserande sensommardag, med ett år på franskspråkigt universitet i åtagande. Efter tre år på Chalmers ville jag ha en färsk utmaning, lära känna en ny kultur och se Sverige utifrån.

 

Levde upp från dag ett
Montreal levde upp från dag ett och dygnets alla timmar – bio, konserter, utställningar, skidspår i centrum, underbara caféer (espresso ska smaka surt, kom ihåg var ni läste det först!), restauranger med billig mat från hela världen, franska croissant-fik, anlagda sjöar – som på vintern blev skridskobanor – och fantastiska säsongsvariationer. Höstens makalösa färgprakt gav en visuell förståelse för varför de placerat ett lönnlöv på sin flagga.

”Tävlingsmomenten lyste med sin närvaro”
Skolan, skulle det visa säg, var klassiskt nordamerikansk. Läxinlämningar varje vecka, rediga projektarbeten och i snitt ett par tentor i varje kurs gjorde terminen hektisk men lärorik. Allt betygsattes och tävlingsmomenten lyste med sin närvaro. Franska var som sagt lingua franca, och språkhegemonin förstärktes av det faktum att i princip alla utbytesstudenter antingen var fransoser eller franskspråkiga nord- och västafrikaner. I början klarade jag mig på knaggliga artighetsfraser, en hel del engelska (lärarna var okej med det), och framförallt, utbytesstudentens husgud Google Translate. När jag anlände kunde jag i stort sett introducera mig och namedroppa diverse djur på franska.

Chalmers hyllades som föregångare
På Chalmers hade jag tidigare under hösten påbörjat en masterutbildning i Hållbara energisystem. En bit in i terminen, när jag fått en känsla för de kurser jag valt, så började saker utkristalliseras. I en kurs om livscykelanalys hyllades Chalmers explicit som en föregångare (och jag blev varmt rekommenderad en lärobok skriven här). I en kurs om geotermisk energi blev det komiskt efter att läraren för n:te gången citerat en svensk forskare – och i en kurs om energisystemmodellering använde vi bara mjukvara framtagen på svenska universitet. Vidare togs svensk sophantering upp som ett positivt exempel som Quebec bör efterfölja (man kan ha invändningar, förstås) och fjärrvärme à svenskt vis citerades som ett effektivt sätt att gemensamt värma hus och städer. När man sen klev av tunnelbanan på väg hem från skolan kunde man reflektera över och minnas det subtilt vackra i nedgrävda elledningar.

Ovärderlig erfarenhet
Trots att jag mest ägnade våren åt att hälla romaner i bröstet, skida upp och ner för Mont Royal och åka på diverse helgresor till New York, Toronto och Boston, så hade jag fått en ovärderlig erfarenhet. Förutom att ha lärt mig studera i en ny kultur, börjat kunna ta mig fram på franska och gått igenom det karaktärsstärkande i att sitta trevande och stum längst bak i klassrummet – så hade jag även fått ovärderlig input gällande vad som gör svensk ingenjörskonst speciell och inspirerande.

Sverige är fantastiskt när det gäller gemensamma infrastrukturlösningar.
Den lyckliga korsningen mellan progressiv lagstiftning, framsynta företag och en välutbildad population har lett till en socio-teknisk kontext där vi tänker annorlunda än på många andra ställen kring teknik och vad man bör använda den till. I Quebec kändes det nästan obscent när jag hörde om hur i princip allt skräp deponeras; om hur hus mestadels värms upp av enskilda olje- eller gaspannor i källaren eller via direktverkande el; om hur industrier lät spillvärme spridas med vinden eller när jag insåg att de flesta hushåll extraisolerade sina fönster med plastfolie vintertid.

Mycket att lära av varandra
Jag är övertygad om att vi har mycket att lära oss av andra, men vi bör heller inte glömma att vi står ut när det gäller smart, modernt, och möjligtvis även ett embryo till miljövänligt, samhällsbyggande. Mitt utbytesår (nåväl, och en del förhandskunskap) har styrkt min övertygelse om att vi är sällsynt kapabla att både identifiera och sedan genomföra gemensamma tekniska projekt. Trots ringa 9.5 miljoner människor så finns det både egenvärde och en enorm symbolisk betydelse i det vi gör.

Sammanfattningsvis så hoppas jag att vi fortsätter att tänka på vad faktiskt teknik är – konsten att använda naturens lagar och förvandla dem till produkter som är nyttiga för människor och de ekologiska system som de verkar inom. Jag hoppas att Sverige kan fortsätta staka ut vägen mot ett mer hållbart samhälle, där resurser används effektivare och fördelas bättre; att svensk industri fortsätter att visa att produktion kan ske än mer energieffektivt och med minimala utsläpp; och att vi fortsätter att uppfinna och även testar nya sätt att transporteras, bo och konsumera.

För denna insikt har jag att tacka ett ögonöppnande utbytesår i Montreal.

Text och foto: Erik Wallnér

Foto på Erik Wallnér: Jan-Olof Yxell

Bildtexter, uppifrån och ner:
Erik Wallnér.
Mannen som planterade träd i den botaniska trädgården i Montreal.
Betong och quebekisk miljöaktivism.
En pärla till park i Le Plateau.
Häng i hipsteriga Mile-End.
Klassisk Montreal-mural med självständighets-kämpen René Lévasque nere till höger.

Ladda ner Eriks fullständiga reserapport [pdf, 21 mb] >>>

Läs en längre intervju med Erik Wallnér >>>
http://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Erik-brinner-for-en-battre-varld.aspx

Wavetube vann EU:s största tävling för klimatsmarta affärsidéer


Nyligen avgjordes finalen av den europeiska affärsidétävlingen Clean Launchpad där hela 400 företag deltog. Vinnande ur striden gick vågkraftsföretaget Wavetube som startats på Chalmers entreprenörskola. Grundaren Sara West och hennes kollega Alexander Torstenfelt får nu 10 000 euro och varsin plats på Climate-KIC Accelerator, världens första affärsskola för cleantech-företagare. Wavetubes lösning för utvinning av el ur havsvågor ska nu drivas mot fullskalig kommersialisering. Det handlar om att hela tiden ifrågasätta och prova, något Sara West lärde sig under studietiden.

Congreso en Valencia de Climate Kic. final  de CleanLaunchpad.

Grattis till vinsten! Hur känns det?
– Det känns fantastiskt roligt och givande! Det är ett stort framsteg för oss att exponeras i en miljö som samlar många intressenter inom klimatområdet och där inte bara Wavetube kan uppmärksammas utan vågkraft i allmänhet. Energi- och miljöteknik är rätt i tiden, så vi är väldigt glada att få vara med i början på denna resa.

Hur gick tävlingen till?
– Efter att ha gått vidare i den första deltävlingen följde ett intensivt tävlande bestående av två heldagar med workshops där vi arbetade mycket med affärscaset av vår lösning. Vårt resultat i Sverigefinalen, som ägde rum i Göteborg, gjorde att vi fick representera Sverige i europafinalen i Spanien. Av samtliga 400 idéer som presenterades i Valencia lyckades Wavetube knipa förstaplatsen!

Berätta om er framgångsrika affärsidé!
– Vi utvecklar en lösning som producerar förnybar el ur havsvågor. Den ska vara så enkel, robust och tillförlitlig som möjligt för att kunna motstå de krafter som uppstår ute till havs. Systemet består av en sluten kapsel där komponenter är skyddade från saltvattnet. Inuti finns tre ihopkopplade tuber och mellan dem flyttas en vattenmassa som driver turbiner i det mittersta magasinet. Det kan liknas med vattenkraft tillämpad på havsytan.

Hur föddes idén?
– Wavetube uppstod som ett innovationsprojekt vid Chalmers entreprenörskola i samarbete med företagsinkubatorn Encubator. Jag fick möjlighet att arbeta med Wavetube under mitt sista år som student och valde att fortsätta med det efter examen.

Varför tror du att juryn föll för just er lösning?
– Vågkraft har i dagsläget inte kommit lika långt i utvecklingen som sol- och vindkraft. Många lösningar har misslyckats visa på funktionalitet och överlevnad när de placerats till havs. Jag tror att vår lösning skiljer sig just för att den är specifikt designad för att kunna klara tuffa miljöer och även minskar kostnader för underhåll och service, vilket i slutändan reducerar energipriset per kWh. Lyckas vi genomföra alla steg kommer detta att få stor genomslagskraft.

Ni vann 10 000 euro för att gå vidare med affärsidén, vad händer härnäst?
– För varje utvecklingssteg vi tar reducerar vi både tekniska och kommersiella risker. Vårt närmsta steg är att utföra omfattande tester i en vågtankbassäng i Belfast på Nordirland. Detta blir det slutliga steget innan vi går från labbmiljö till riktiga tester ute till havs. Det är ett stort och resurskrävande steg där vi kommer att samarbeta med en industripartner för att förverkliga kommande steg mot en fullskalig vågkraftspark. I dagsläget finansieras vi av VINNOVA och nu även av Climate-KIC Accelerator som är världens första affärsskola för cleantech-företagare. Genom vinsten fick jag och min kollega Alexander Torstenfeldt varsin plats där.

Vilka är dina förväntningar på Climate-KIC Accelerator?
– Vi vill främst få hjälp med att förfina affärsmodellen och erbjudandet till våra kunder. Parallellt kommer vi att fortsätta demonstrera och utveckla tekniken. Genom Climate-KIC Accelerator får vi tillgång till ett brett kompetensnätverk, individuell affärscoachning och kontakt med potentiella partners och kunder. Det är en unik möjlighet för oss att exponeras globalt och skaffa den erfarenhet vi behöver för att nå ut till marknaden, förhoppningsvis snabbare än våra konkurrenter.

Vad var det bästa med utbildningen på Chalmers entreprenörskola?
– Att ständigt utsättas för utmaningar som låg utanför ens bekvämlighetzon. Det man teoretiskt lärde sig fick man direkt tillämpa i projektet man arbetade med. Wavetube har än idag nära samarbete med Chalmers och med andra startup-företag som arbetats fram där.

Kom något från studietiden till nytta i tävlingen?
– Att våga. Att våga prova och lita på sig själv. Ingen kan det här så bra som du själv. Och att ständigt ifrågasätta och kommunicera med andra. Att ha roligt helt enkelt!

Wavetube

Text: Caroline Örmgård
Bild: Creative Commons/Bo Norrman

Framtidens material lockade massor av ungdomar


ada-yonath-sv

I början av november stod Chalmers värd för tre materialrelaterade arrangemang. Intresset var stort – de nästan trehundra platserna vikta åt gymnasieungdomar tog slut på tio minuter.

Första veckan i november var materialintensiv på Chalmers. Symposiet Molecular Frontiers följdes direkt av konferensen Materials for Tomorrow, samtidigt som utställningen Material i våra liv pågick i foajen utanför.
– Vi ville skapa en mötesplats med folk från många olika håll, både forskare och ungdomar, säger projektledaren Per Thorén.

Förhoppningen om att locka många ungdomar uppfylldes med råge. Skolungdomar myllrade in på Chalmersplatsen och vidare in till utställningen Material i våra liv i Kårhuset. I utställningen visades bland annat en del av en kappseglingsbåt, en pulsmätande ”sport-bh” för hästar, solceller och reservdelar för kroppen.

De 280 biljetterna vikta åt gymnasieungdomar under Molecular Frontiers hade blivit uppbokade på tio minuter. Gymnasieklasser från till exempel Säffle och Kristinehamn reste hemifrån i arla morgonstund för att kunna vara med under hela dagen.
– Många lärare har hört av sig och tackat för chansen att få komma hit med sina elever och höra om forskningsfronten, säger Per Thorén.

Konferensen Materials for Tomorrow innehöll två spår: material för energitillämpningar och sportteknologi. På energisidan fanns teman om bland annat solenergi och batterier. I sportspåret handlade det mycket om utveckling av sportmaterial, men även om biomekanik, sportskador och utbildning.

Höjdare som exempelvis Paul Alivisatos, Richard Friend och Nobelpristagaren Ada Yonath bland talarna gjorde sitt till att attrahera folk till arrangemangen. Hörsalen Runan var fullsatt till sista plats under öppningsdagen och publiken var engagerad.
– Det blev väldigt bra diskussioner, säger Per Thorén.

Foto: Jonatan Bergek och Per Thorén
Text: Ingela Roos

 

fullsatt-runan-sv

julia-klein-sv

Steve-Haake-sv

superabsorbent-sv

Lise Meitner fick eget rum på Chalmers



Det så kallade Lise Meitner-rummet invigdes i Origohuset på Chalmers den 19 september.
Rummet är döpt efter den kvinnliga fysiker som på svensk mark upptäckte hur och varför en atomkärna kan klyvas.
Till hennes minne delades årets Göteborgs Lise Meitnerpris ut till den holländska professorn Ewine F van Dishoeck.
Här tecknar frilansskribenten Cajsa Carrén Lise Meitners porträtt.

I närvaro av prorektor Mats Viberg (ovan), Lise Meitnersällskapets ordförande Dinko Chakarov, arkitekter och möbelrestauratörer med flera intresserade öppnades rummet. Det har varit dolt för omvärlden under lång tid men bland all bråte hittade man originalmöbler, dragskåp med mera från 1926. Dessa har nu restaurerats och man har även satt in avpassade moderna möbler och en fondtapet med Lise Meitners porträtt. Rummet på Origohusets fjärde våning ska kunna användas som mötesplats av studenter, personal och gäster hos institutionen.

Kallades Kärnkraftens moder
Lise Meitner har bland annat kallats för kärnkraftens moder. Men fastän hon arbetade på Kaiser Wilhelm-institutet i Berlin i många år, påstås hon inte ha arbetat direkt med senaps- och andra nervgaser som forskades fram där för militära ändamål.
Hon avböjde också amerikanernas invit till Manhattanprojektet som ingick i utvecklingen av atombomben. USA hann ju före Tyskland när det gällde att utveckla nyttjandet av kärnenergi och att initiera den process som ledde fram till atombomben.
– Jag vill inte ha något att göra med en bomb, lär Lise Meitner ha sagt, liksom att upptäckten borde användas inom energi- och medicinområdena.

Kom in på universitet
Lise Meitner föddes 1878 i Wien och var det tredje av åtta barn i en judisk familj.
Det förväntades inte att flickor skulle söka in på universitet vid den tiden, men Lise Meitner övertalade sin far att låta hennes söka in som privatist.
Hon läste in förberedelserna för provet på två i stället för normalt fyra år, delvis med en lampa under täcket, om man får tro Hedvig Hedqvists biografi Kärlek och kärnfysik från 2012. Kärleken syftar på relationen mellan Lise Meitner och fysikern Eva von Bahr. Den senare hade stor del i att få väninnan att fly Tyskland i sista minuten 1938.

Disputerade i fysik
Lise Meitner disputerade i fysik vid universitetet i Wien 1905 som den andra kvinnan någonsin. I början av seklet hade hennes pappa avlidit och det var svårt för modern och syskonen att sörja för hennes uppehälle. Hon utbildade sig därför till lärarinna och undervisade vid en flickskola under ett år. Det var inte hennes drömtillvaro, längtan till forskningen var så stark att hon vid sidan av läraryrket gladdes åt att kunna använda universitetets laboratorier för egna studier.

Planck blev imponerad
Efter att ha lyssnat på kvantteorins fader, den tyske fysikern Max Planck, på en föreläsning i Wien, beslutade hon att flytta till Berlin för att följa hans föreläsningar. Kvinnor fick bara tillträde när det fanns platser över men Lise Meitner lyckades trots det imponera på honom. Innan fyllda 30 började hon arbeta under bland andra Max Planck på Kaiser Wilhelm-institutet, till att börja med om radioaktivitet, sedermera kärnfysik.
Lise Meitner tillfrågades om hon ville samarbeta med Otto Hahn i denna atomålderns utveckling. De startade ett livslångt samarbete och verkade aldrig bli ovänner trots att han beskylls för att ha tagit äran ifrån henne när han fick Nobelpriset 1944. Utan Lise Meitners analys kanske priset hade gått till någon annan av alla de forskare som höll på med liknande forskning samtidigt.

Fick arbeta i källaren
I fem år fick de arbeta i ett snickeri i institutets källare. Många hade betänkligheter inför att ta emot kvinnliga forskare – det fanns till exempel inga toaletter för dem, de kunde inte gå på samma café som manliga anställda och kvinnor fick länge inte tillträde till laboratorier. En forskare förklarade detta med att kvinnors frisyrer var för farliga för lab-arbete.
Lise Meitner insåg detta underläge och undertecknade ofta sina vetenskapliga artiklar med L Meitner för att inte könet skulle utgöra något hinder för hur de mottogs.
Vid 48 års ålder anställdes Lise Meitner 1919 vid Berlins universitet som professor och var därmed den första kvinnan i Tyskland att inneha en professur. Två år tidigare hade hon av Kaiser Wilhelm-sällskapet fått professors titel  och en egen avdelning som inte sysslade med militär forskning. Hon fortsatte också att parallellt arbeta kvar på institutet och tillsammans med Otto Hahn göra flera nya upptäckter.

Levde med Eva von Bahr
1912 hade fysikern Eva von Bahr kommit till Berlin och de två kvinnorna utvecklade en relation som beskrivs i Hedvig Hedqvists bok Kärlek och kärnfysik. Under ett par år levde de tillsammans i Berlin och Lise Meitners längtan efter hennes sällskap framgår i otaliga kvarlämnade brev. Men kriget, dödsfall och Eva von Bahrs äktenskap kom länge emellan.

Träffades i Köpenhamn och Kungälv
1933, när Hitler tillträtt som rikskansler, träffades Eva von Bahr och Lise Meitner i Köpenhamn och Kungälv. Därefter hördes de inte av på fem år, kanske bland annat på att de hade olika åsikter om krig. Eva von Bahr betraktades som liberal ateist och väninnan som socialdemokratisk tyskvän.
Lise Meitner har själv betecknat sig som krigsmotståndare trots att hon  under första världskriget framhållit Tysklands storhet, och hävdat att de krigade renhårigare än andra nationer. Inte minst menade hon vid den tiden att den tyska rasen och kulturen var överlägsen andra, trots att hon själv hade judiskt ursprung. Att hon konverterat till protestantismen 1908, hennes insats som sjuksköterska under första världskriget och hennes långvariga forskarinsats i Berlin hjälpte dock inte när nazisterna påbörjat sina judeförföljelser. Hon hade varit tvungen att ange sitt icke-ariska ursprung men flydde in i forskningen, förmodligen för att inte känna av hoten från allt fler brunskjortor på institutet.

Fråntogs sitt pass
Hennes prekära situation hade emellertid uppmärksammats av hennes vänner Eva von Bahr, den danske atomfysikern och Nobelpristagaren Niels Bohr och flera svenska forskare. I samband med Anschluss, det vill säga Tysklands ockupation av delar av Österrike blev Lise Meitner också fråntagen sitt pass som inte skyddade henne längre. Likt en agentthriller beskriver Hedvig Hedqvist flykten till först Holland, sedan Danmark och till sist Sverige och Manne Sigbahns Nobelinstitut för experimentell fysik.
Därefter var Lise Meitner verksam vid FOA och vid KTH där hon deltog i uppbyggnaden av den första svenska kärnreaktorn. Så småningom fick hon en personlig tjänst vid Stockholms högskola med professors lön. Hon blev svensk medborgare 1949.

Samarbetade i hemlighet
Samarbetet med Otto Hahn fortsatte i hemlighet efter Lise Meitners flykt till Sverige. Han fortsatte experimentera med att bestråla uran med neutroner, men kunde inte begripa vad som hände. Därför beskrev han sitt dilemma i ett brev till Lise Meitner i december 1938. Hon var just då på julbesök hos på besök hos Eva von Braun i Kungälv tillsammans med sin systerson, fysikern Otto Robert Frisch. De pulsade ut i snön under ivrigt diskuterande och sittande på en trästubbe räknade Lise som första person ut att uranatomerna måste ha klyvts på mitten. Den revolutionära hypotesen att kärnklyvning uppstår då uran utsätts för neutronbestrålning lanserades. Lise Meitners beskrivning av en kärnklyvning, senare kallad fission, förändrade världshistorien, menar många.

Hon erhöll sedermera flera priser, bland annat Max Planck-medaljen, olika hederstitlar samt blev invald i Kungliga Vetenskapsakademien. Hon har också fått grundämnet meitnerium, ett instabilt radioaktivt ämne, uppkallat efter sig.

Hedvig Hedqvist menar att talet om att Lise Meitner inte trivdes i Sverige är överdrivet. Efterlämnade brev och dagböcker vittnar om ett rikt socialt liv och fortsatt nyfikenhet på forskningen. 1960 flyttade hon dock till sin systerson Otto Robert Frisch i Cambridge och dog 1968 strax innan hon skulle ha fyllt 90 år.

Banbrytande arbete prisades
Göteborgs Lise Meitner-pris tilldelades i år den holländska astrofysikern pofessor Ewine van Dishoeck. På bilden ovan syns hon tillsammans med prorektor Mats Viberg. Hon är född och uppvuxen i Leiden där hon varit dess universitet trogen förutom en sejour på sex år i USA där hon också är medlem av den nationella vetenskapsakademin. I Holland sitter hon i dess kungliga vetenskapsakademi. Ewine van Dishoeck får priset för sitt banbrytande arbete kring vilken roll molekyler och små stoftkorn spelar på platser i rymden där stjärnor och planeter föds.
Dagen innan prisutdelningen hölls ett hyllningsseminarium med Ewine van Dishoeck på Fysicum med titeln Från molekyler till planeter och stjärnor. Efter prisutdelningen den 19 september höll pristagaren ett populärvetenskapligt föredrag under rubriken ”Att bygga stjärnor, planeter och livets ingredienser mellan stjärnorna”. I samband med prisceremonin lanserade Ewine van Dishoeck en ny app som ska få barn och ungdomar intresserade av universum.

Kungälvs kommun stöder jämte Fysicum vid Chalmers och Kungliga Vetenskapsakademien via Nobels institution för fysik arrangemanget. Priset har delats ut varje år sedan 2006 till en forskare som gjort en banbrytande upptäckt inom fysik.

Text: Cajsa Carrén
Foto: Sabina Johansson

Läs mer om Göteborgs Lise Meitner-pris >>>
www.chalmers.se/en/centres/gpc/activities/lisemeitner/Pages/default.aspx


Peter Apell, prefekt på insitutionen för teknisk fysik på Chalmers, minglar med några av gästerna.

Peter Apell hälsar välkommen till invigningen av Lise Meitnerrummet .

Din teknikidé kan bli verklighet med hjälp av studenter


Snart genomför Chalmers ”Idea evaluation”, en kurs där studenterna på Chalmers entreprenörskola får lära sig utvärdera möjligheter för olika teknikidéer. David Andersson vid institutionen för teknikens ekonomi och organisation är en av de kursansvariga och berättar att man nu är på jakt efter spännande och innovativa teknikidéer i behov av utvärdering. En av tidigare års idéer födde det framgångsrika startup-bolaget Imnus Emergency Housing som förbättrar levnadsförhållandena för människor i katastrofområden.

David AnderssonHej David! Snart genomförs kursen ”Idea evaluation”, vad handlar den om?
– Kursen ger en grund för studenter som vill lära sig att kritisk utvärdera innovativa teknikidéer ur olika perspektiv. Genom verkliga case tillämpar de olika verktyg för att utvärdera idéerna. Det rör sig om IP-frågor, marknadspotential och till stor del på vilket sätt idéerna är nyttiga för samhället och bidrar till hållbar utveckling. Målet med riktiga case är att låta studenterna få mer kontakt med verkligheten och interagera med forskare och innovatörer från industri och akademi.

Vem kan skicka in sin teknikidé?
– Det kan man göra vare sig man kommer från akademin eller från näringslivet. Vi tar kontinuerligt in idéer till kursen, men de flesta dyker upp nu under hösten. Fokus ligger på innovativa teknikidéer som är möjliga att ta patent på. Vi vet ju inte i nuläget var nästa banbrytande idé kommer ifrån, så bredden är mycket viktig för oss. På Chalmers är självklart forskare inom alla våra styrkeområden välkomna att skicka in idéer!

Vilken typ av hjälp kan man få till sin idé?
– Studenterna gör en utvärdering ur olika perspektiv, samt ger idéägaren rekommendationer för vad som bör vara nästa steg för att göra verklighet av idén. Slutresultatet är en rapport som idéägaren får möjlighet att använda i sitt vidare arbete med idén.

Vilken typ av idéer har ni fått in tidigare?
– Oj, det finns så många att välja på! Vi har fått idéer från flera stora svenska industriföretag, technology transfer-kontor i USA och forskaridéer ifrån samtliga större universitet och högskolor i Sverige. Idéerna har varit allt från grafen-innovationer och nya läkemedelssubstanser till förnybara bränslen och nya sätt att skydda kraftverksdammar. Stort och smått med andra ord, men överlag mycket spännande innovationer och idéer!

Har någon idé slagit igenom efter kursen?
– Ett aktuellt exempel är en idé som kom från Stora Enso och som nu via Encubator blivit startup-bolaget Imnus Emergency Housing. De hjälper människor på flykt och i katastrofområden, genom lätta byggnader som snabbt kan sättas upp som skydd i både katastrofområden och flyktingläger.

Så om man har en häftig idé och vill skicka in den, vad bör man tänka på och hur gör man?
– För det första kan man känna sig trygg med att veta att all information hanteras under sekretess och samtliga personer som hanterar idéerna har skrivit på sekretessavtal. Forskaren eller innovatören kan kontakta mig på davian@chalmers.se för mer information om processen, men vill man gå direkt på att sända in sin idé så finns all dokumentation på nätet. Det idéägaren behöver tänka på är att kunna vara tillgänglig för att svara på frågor under själva utvärderingen som pågår under januari och februari 2015.

Skicka in din idé

Imnus 830

Foto och illustration: Imnus Emergency Housing, privat

Gå på djupet med dina värderingar på World Values Day



En heldag om värderingar och drivkrafter för studenter, alumner och yrkesverksamma.

Den 3 oktober är det för andra året i rad dags för World Values Day på Chalmers – i år förlagd till Kronhuset i Göteborg.
Vi erbjuder en mötesplats för studenter och näringslivsdeltagare kring värderingar, där samtalet om varför vi gör det vi gör står i centrum. Det är en upplevelsebaserad dag där deltagarna får en bättre självinsikt och ett sunt förhållningssätt till sin omvärld och sitt ledarskap, förklarar vice projektledaren Jakob Hedlund.

Han beskriver World Values Day som en inspirationsdag som vill så ett frö av nyfikenhet för dessa viktiga frågor.
– Dagen handlar mycket om ifrågasättande och ”nakenhet” inför sig själv och andra – att våga visa sig själv och våga ifrågasätta det man gör och fundera över de val man tar, såväl stora livsval som  små vardagsval. Det handlar om att fundera över den livsstil man lever och om den är i linje med vad man själv vill istället för att leva efter en livsstil som anses vara ”den rätta”, där arbeta-hårdare-så-blir-du-lyckligare-filosofin idag är vedertagen, säger Jakob Hedlund.
Han fortsätter:
– Vårt primära mål är att uppmärksamma människor på vad de egentligen mår bra av, vad de får  energi av, vad de värderar och hur man kan leva efter just dessa individuella värderingar istället efter vad någon annan – föräldrar, samhället, vänner, chefer – tycker att man ska leva efter. Vi upplever att många idag gör ”icke-val”, eller passiva val, i allt från små vardagsval som till exempel att prioritera högsta betyg i alla kurser med plugg sena kvällar framför ett bra socialt liv och en fika med en gammal vän, till stora livsval som till exempel utbildning och karriärsval. Istället vill vi uppmana till att tänka efter själv: Vem vill jag vara? Hur vill jag leva? Vad får jag energi från?
– Om man är säker på sina värderingar tror vi också att man kan göra mer aktiva val både i liten och stor skala, för man har en stabilare grund att stå på. Detta genererar i många fall ett driv och engagemang som har ett djupt fäste, och som är eftertraktat även på arbetsmarknaden. I våra möten med företag som NCC och SEB har vi ofta hört att de ofta saknar ett driv bland till exempel jobbsökande – allt ser perfekt ut på CV:et men personen i fråga vet inte varför den vill ha jobbet eller varför den gör vad de gör. Det saknas något, och därför tror vi att det är viktigt med värderingsarbete såväl i det privata som det professionella livet. Det är detta tomrum vi försöker fylla med ett forum för samtal om värderingar. Ifrågasättandet handlar alltså inte om att ge ett svar som är rätt för alla, utan som är rätt för den som ifrågasätter. I kontrast till arbeta-hårdare-så-blir-du-lyckligare-filosofin jobbar vi alltså mer med arbeta-med-det-Du-verkligen-vill-så-blir-du-lyckligare-filosofin.

Vilka vänder sig dagen till?
– Till alla! Oavsett om du jobbat med dessa frågor tidigare eller om du aldrig tidigare tänkt  på dem tycker vi att samtalet är viktigt. Chalmers har några av Sveriges mest drivna  studenter, många kommer i framtiden vara ledare inom olika branscher och vi tror att det är otroligt viktigt med värderingsdrivet ledarskap.

Vilken är din egen roll i arrangemanget?
– Jag är vice projektledare i projektgruppen som anordnar värderingsdagen i Göteborg. Initiativet finns även i Lund och Stockholm, där det hela startade för två år sedan.

Hur många är ni i projektgruppen?
– Vi är ett grymt bra team som arbetar hårt med anordningen av själva dagen: Anna Strandberg,  Louisa Swenne, Josefine Svegborn, Hanna Nähri, Sofie Papp och jag. Vi har även en grupp som jobbar mer kontinuerligt med återkommande månadsworkshops.

Hur länge har ni jobbat med förberedelserna?
– Vi i projektgruppen har jobbat tillsammans med detta sedan början av året. Det är otroligt  hur mycket jobb som ligger bakom ett enda heldagsevent! Under arbetets gång har det dock hänt mycket, vi har bland annat blivit en kårförening och haft många spännande möten med företag och studenter.

Nämn några höjdpunkter under World Values Day!
– Jag tror att vår keynote speaker Ashkan Safaee kommer att vara grymt inspirerande och  verkligen sätta en varm och härlig stämning redan från början. Alla inspirerande talare, workshopledare och deltagare kommer att göra dagen till något väldigt speciellt, och det ska bli otroligt spännande att se hur studenter och näringslivet kan mötas kring dessa frågor, avslutar Jakob Hedlund.

Text: Michael Nystås
Foto: World Values Day

Läs mer om World Values Day >>>
www.worldvaluesday.se

Anmäl dig till World Values Day >>>