11 januari, 2012

Carolina Fredriksson litterärt framtidshopp

Arkitektstudenten Carolina Fredriksson finns med bland framtidslöftena när Göteborgs-Posten summerar litteraturåret 2011.
Carolina avslutar en framgångsrik höst med en intervju i Chalmers eminenta kårtidskrift Tofsen:
– Det är ju alltid märkligt att bli läst av en annan människa. I början känns det rätt speciellt att boken läses av främlingar. Det är något som har varit mycket speciellt att få hantera. Bra, så klart, men jag har tänkt mycket på det, säger Carolina, som debuterade i somras med hyllade och prisade romanen ”Flod” (Albert Bonniers Förlag).
Carolina Fredrikssons debutbok har gjort ett veritabelt segertåg genom kultursverige. Massiv uppmärksamhet, strålande recensioner, jämförelser med Beckett och Kafka, Augustnominering och Mare Kandrepriset har avlöst varandra under hela hösten.
Nomineringen till Augustpriset – en av Sveriges mest prestigefulla litterära utmärkelser – beskriver hon som ”absurd”.
– Jag var på väg till skolan när min förläggare ringde mig vid halv tiotiden. Det kändes rätt overkligt. Jag hade ju absolut inte förväntat mig det. Det kanske är annorlunda om man gett ut flera böcker och har någon slags vana i det litterära livet. Då kanske man ser det på ett annat sätt, som att det är ett viktigt steg i ens karriär. Jag är ju fortfarande sådär: ”jag har ju precis debuterat!”, säger Carolina till Tofsens reporter Sebastian Lindberg.
Författaren och kulturskribenten Elin Grelsson summerar litteraturåret 2011 i en stort uppslagen artikel i Göteborgs-Posten den 3 januari. Bland serieromaner, ängsliga medelklassmän och navelskåderi ser hon ljuset ”hos några författare som vågar omfatta mer än det egna jaget.”:
– Det är inte alltid lätt att andas i den svenska samtidsprosan. Med en oupphörlig blick på den egna naveln väljer många författare att stanna innanför Stockholmstullarna och bostadsrättsföreningen. Det är relationsdramatik, könsroller, krackelerande familjer och självbiografiska minnen för hela slanten, skriver Elin Grelsson.
Magnus Dahlströms ”Spådom” och Torbjörn Flygts ”Outsider” ser hon som två lysande undantag bland de etablerade författarna. Men det är yngre talanger som Elin Boardy och Måns Wadensjö som får Elin Grelsson att hoppas.
– Någonstans kan man tack och lov ana en annan framtid. I Carolina Fredrikssons spännande debut Flod var både namn, plats och händelser okänd mark. /…/ I det unga författarskapet anas en längtan efter att omfatta mer än det egna jaget, medelklassens rum och dekonstruktioner av kärnfamiljen. En utblick till något bredare och större. Ett anspråk på verkligheter som inte nödvändigtvis liknar den egna, kanske inte ens existerar. Det är ambitioner som svensk prosa innerligt behöver, skriver Elin Grelsson.